Det är viktigt att lyssna på råd. Och att inte lyssna. 

När min son Amadeus föddes noterade jag hur mycket alla människor omkring oss hade åsikter om vad som var viktigt att tänka på, vad vi skulle göra och inte göra och hur vi skulle uppfostra honom. Särskilt andra föräldrar, som gärna tyckte en massa saker och uppmanade till allt möjligt. En sådan vagn ska ni ha, ni måste tänka på det här och det här, sådär måste man göra i det läget, men absolut inte i det läget, skaffa en sådan det första ni gör, och tänk på att inte låta barnet göra si eller så, och så vidare.

Dessutom fanns en massa andra tyckare i sjukvården, på mödravårdscentralen, Socialstyrelsen, kommunen, dagis, i tidningar och på tv. Det verkade som alla tyckte sig ha något slags carte blanche att helt opåkallat tycka saker och ge råd till mig och min fru.

Bara i ett enda annat sammanhang har jag upplevt samma flod av åsikter, nämligen i en tidig startupfas av mina företag. Återigen var det framför allt andra “föräldrar” till företag som hade åsikter som de gärna berättade om, men även människor som aldrig någonsin drivit eget kunde komma med tvärsäkra råd om hur jag skulle göra – och hur jag inte skulle göra. Sköt bokföringen själv i början, det är inte så svårt, använd den banken men inte den andra banken, satsa internationellt direkt för Sverige är för litet, du måste vara stor på sociala medier, satsa pengar på det här för det är viktigt, men inte på det där, och så vidare.

Jag är så klart väldigt tacksam för råd jag fått, många av dem har varit avgörande för att lyckas. En del tips har dock varit tveksamma eller direkt skadliga för mig och mina bolag, och som nybörjare är det svårt att ha en egen uppfattning om saker man aldrig har gjort förr.

Ämnen som engagerar

Jag funderar på varför så många så lätt börjar ge råd till entreprenörer och föräldrar. Vad tror ni att det här beror på? Vad har föräldraskap och entreprenörskap gemensamt som gör att de lockar fram det här?

En sak som jag tror spelar in är att det är ämnen där det oftast inte finns något rätt och fel, jag kan inte kontrollera eller avfärda deras åsikter. En annan sak som jag tror spelar in är att det är ämnen som engagerar människor och där de inte känner att de får utlopp för sina åsikter i andra sammanhang. Man kanske ser föräldrar och barn på bussen som gör “fel” men man säger inget. Eller man läser om ett företag som inte alls tänker rätt, men man känner inte att man kan påverka. När det finns en öppning i ett socialt sammanhang tar man chansen att lätta på trycket.

En annan orsak kan också vara att man själv lägger ner så mycket tid på att hitta “rätt” väg i de här två sammanhangen att man inte kan låta bli att dela med sig när man tycker sig ha träffat rätt. Om man offrat hundra timmar för att hitta den bästa barnvagnen (eller affärsbanken), känns det kanske futtigt att ingen annan får ta del av informationen?

Lyssna inte till alla råd

Det blir ju lite paradoxalt och meta om jag ska ge tips om hur man ska hantera det här, men hur som helst. Så här:

Sluta ta in allt, våga att inte lyssna så mycket på råd och tips. Råden och tipsen är alldeles för många och många gånger motstridiga, det är omöjligt att ta in allt. Jag tror att det i grunden handlar om att våga lita på sig själv. Det blir givetvis lättare när man får mer erfarenhet och själv vet vad som funkat för sitt eget barn eller företag, då kan man lättare ta andras åsikter och tips med en nypa salt. Men redan tidigt är det viktigt att inte lyssna för mycket.

Jag vill påskynda utvecklingen mot ett mer flexibelt, öppet och dynamiskt arbetsliv. Jag är entreprenör, föreläsare och digital affärsrådgivare. Från att ha jobbat i stora organisationer som PwC, Socialstyrelsen och Försvarsmakten, driver jag nu ett litet team där kultur och samhörighet byggs med digitala verktyg. Utan kontor och med spridning över fyra kontinenter samarbetar vi helt online. Vill du prata mer? Du hittar mig på bland annat LinkedIn eller så kan du hitta en tid i min lunchkalender.