ERIK: Välkommen till Jobbet & Livet, podden där vi i dag pratar om balans i jobbet. Jag heter Erik Fors-Andrée och driver ett bolag som heter Go Monday. Vi hjälper människor vidare i jobblivet. Och jag sitter här tillsammans med Andreas Utterström.
ANDREAS: Hallå, nu ser jag verkligen fram emot att du ska berätta för mig varför balans i livet är dåligt. Du har tidigare sågat arbetsglädje och allt möjligt, så nu är det dags för det här att krossas.
ERIK: Ja, jag känner att jag måste sluta såga snart. Vi får göra en serie med bara hyllningar i stället. Det jag upplever, det är att många av de kunder som ringer till oss som behöver hjälp, som vill ha råd kring en situation i sitt jobbliv, de beskriver en situation där man känner att man inte har balans, och så funderar man på hur ska man få mer balans i sitt jobbliv.
ANDREAS: Beskriv lite mer hur ett sånt samtal kan vara, så att man fattar.
ERIK: Ja, men det kan vara någon som ringer som säger att: ”Ja, men jag tycker att det är kul, jag trivs med mina kollegor. Jag jobbar väldigt mycket och känner att jag borde vara hemma lite tidigare med barnen. Och känner att jag blir mer och mer stressad, och oftare och oftare tänker på jobbet även när jag är hemma.” Och det jag tycker återkommer i de här samtalen, är att i många fall så är det förstås svårt. Det är ett pussel, och det måste pysslas hit och dit, men ofta när människor säger att de vill ha mer balans, så handlar det egentligen om att de inte riktigt trivs på jobbet.
ANDREAS: Och hur märker ni det i de här samtalen? Vad är det som gör att det här sipprar fram?
ERIK: Ja, men det sipprar fram i att man beskriver inget energigivande i sitt jobb. Och det framkommer ganska snabbt, att det man egentligen menar med balans, det är att göra mindre av jobbet och det som är tråkigt, och göra mer av det som är fritid.
ANDREAS: Men menar du också att i balans, att genom att tänka i termer av balans? Eller, jag kanske övertolkar det du säger nu, men att det också per definition innebär en motsättning. Som att du har en gammaldags vågskål och så är det två saker som ligger mot varandra i varsin vågskål?
ERIK: Just det, jag tror att det är någonstans just vågskålarna som är en grej i det här, att om du får mer av det ena, så måste du få mindre av det andra. Det är det som ofta menas med balans, men i själva verket så kan du få mer av båda. Mår du bättre på jobbet, så kan du må bättre hemma och vice versa. Gör du det för tydligt som två olika vågskålar, så tror jag att det blir svårare att nå fram.
ANDREAS: Så om jag förstår dig rätt, du tänker så här, att om man vantrivs på jobbet, då mår man inte heller bra hemma. Du ville egentligen sudda ut den skillnaden, ska jag också föra till protokollet, eftersom du pratade om jobbliv. Och då blir det lätt att man känner sig otillräcklig hemma, fast det egentligen handlar om att man vantrivs på sitt arbete?
ERIK: Ja, men precis. Jag märker också, både själv och hos många andra människor som verkligen gillar det de gör, och som i någon mån är framgångsrika, sen kan man ha olika mått på vad som är framgångsrikt, men det är ofta människor som är extremt aktiva. De gör en himla massor av olika saker, både privat och på jobbet. Och de perioder som har varit som mest intensiva, så är det inte bara jobbet som har varit intensivt, utan allt har varit intensivt. Och det är något viktigt i det där. När det inte känns riktigt bra hemma, eller inte känns riktigt bra på jobbet, så tar det energi av det andra. Och du blir tröttare, du blir mer passiv, du tar dig an färre saker. Så att det blir som en negativ spiral på något sätt, där du tror att du vill ha mer balans, men egentligen så kanske det inte är det det handlar om.
ANDREAS: Men samtidigt är det så att vissa har en hysterisk arbetssituation.
ERIK: Verkligen.
ANDREAS: Hur ska man då bena ut om det är så här som du säger då, att man tänker i termer av balans, fast det kanske egentligen handlar om att man vantrivs på jobbet och kanske behöver byta jobb eller göra en stor förändring, eller att det i själva verket handlar om en helt orimlig arbetsmiljö och arbetsbelastning. Hur ska man bena ut i det där, för efter ett tag kanske det inte är så lätt att skilja det ena från det andra?
ERIK: Nej, bra fråga. Jag tror att, i de lägena, det är ofta då man behöver prata med någon utomstående. Dels kunna prata med sin partner, eller föräldrar, eller vad det nu kan vara, men också prata med ett helt utomstående bollplank och få lite nya och fräscha ögon på det. Och få höra hur någon annan ser på den situation man själv beskriver. För det är svårt att se, på något sätt, träden i skogen i det läget.
ANDREAS: Och det behöver inte vara en coach, det kan vara en kompis lika gärna, eller vad tänker du?
ERIK: Ja, men absolut. Jag tror att det ofta är bra att prata med någon som du inte känner så vansinnigt bra, utan någon som du kanske har lite lösare kontakt med, för de har mer utifrån-perspektiv i många fall. Då blir det inte så färgad av all personlig historik.
ANDREAS: I de sämsta av världar, då blir det så att man har dåligt samvete för både sin partner, sina barn och för jobbet?
ERIK: Ja, precis.
ANDREAS: Och då är det lätt att det blir en negativ spiral, och så slutar det med att man blir sjukskriven, och så kan det ta jättelång tid att komma tillbaka. Det är dåligt bara på alla plan, hur man inte ska hamna där, och hur man ska tänka kring de där frågorna på ett konstruktivt sätt.
ERIK: Ja, men man måste kunna sätta gränser. Det är förstås otroligt viktigt. Man måste kunna sätta gränser på jobbet, och man måste kunna sätta gränser privat. Men jag tror att någonting som väldigt många skulle vara förtjänta av är att tillsammans med sin partner, för jag tror att det här uppstår nog vanligare när man har familj, tillsammans med sin partner faktiskt diskutera, vem gör vad? Vilka dagar gör vem vad? Vem lämnar barnen vilka dagar? Vem hämtar barnen vilka dagar? Vem är det som ska laga maten, vem är det som ska sköta disken?” Det har inte att göra med jobbet, eller, ja, indirekt har det det menar jag då, men det är mer en fråga om relation också.
ANDREAS: Precis, för det där kan man tycka är lite tråkigt om man är trebarnsfar som jag. De här söndagsmötena som vi har hemma när det delas upp vem som ska hämta, lämna. Det görs matlistor, beställs mat, och såna där saker. Men det gör att kommande vecka flyter på bra.
ERIK: Ja, jag tror att en annan superviktig aspekt i det där är att man måste se till sig själv också. Det låter också lite klyschigt, men egentid är oerhört viktigt. Du behöver kunna ha viss tid där du går ut och träffar dina vänner, som är dina vänner. Du behöver ha viss tid där du sitter själv i Netflix-soffan. Du behöver ha viss tid där du ägnar dig åt dina projekt, inte familjens projekt och inte jobbets projekt. Och det kräver också någonstans, att man är överens om det, att: ”Nu är det tid jag sitter själv. Nu är det den tid du sitter själv.”
ANDREAS: Hur kommer det sig då att tankarna lätt kan hamna i termer av balans, fast det egentligen kanske är andra saker det handlar om?
ERIK: Ja, men jag tror att det är väl ganska naturligt, så gör vi nog på många områden. Om det är någonting som känns mindre bra, så vill vi gärna kompensera det med någonting som känns bättre. För att faktiskt förändra situationen och till exempel byta jobb, är förstås svårt. Det kommer att ta tid och det kommer att kräva en hel del energi från dig. Så det är lättare, åtminstone kortsiktigt, att skjuta det framför sig och tänka att: ”Ja, men det här handlar om balans. Det handlar om att jag ska sätta tydligare gränser för när jag går hem. Det handlar om att jag ska lägga mer tid med familjen”, och så vidare. Om vi ska ha någon take away av det här. Jag tänker mig att det här med balans, handlar inte så ofta om att göra mer av det ena eller det andra, utan att det oftast går att kombinera. De personer som mår bäst, som trivs bäst, utvecklas bäst, de har ofta ett aktivt jobbliv och en aktiv fritid eller familjeliv. Så snarare än att söka efter balans, försök att göra det bättre. Och med det så tackar vi för oss den här veckan. Välkomna tillbaka nästa vecka. Fram till dess går det jättebra att gå in på LinkedIn och fortsätta diskussionen där. Ställ gärna frågor, så kanske vi tar upp dem i kommande avsnitt.
