Fastväxt
– Fyra dödligt allvarliga tecken på att du stannat för länge

Lästid: Cirka 13 minuter

Ju mer vi investerar i något, desto svårare blir det att överge det. Låt mig ta ett exempel: Tänk dig att du är på besök i Paris. Eftersom det är ditt andra besök vill du göra några saker som inte fanns med bland de obligatoriska sevärdheterna vid första besöket.

Du bestämmer dig för att gå ner i katakomberna, ett enormt nätverk av underjordiska tunnlar och rum under staden. Här förvaras benrester från människor, som flyttats från kyrkogårdar och andra platser allteftersom staden växt. Det här är världens största gravplats, med resterna efter mer än 6 miljoner människor.

Du kommer fram till Place Denfert-Rochereau där ingången ska ligga och ser efter en stund kön ringla runt platsen. Ouch. Värre än du trodde, det här kommer nog ta ett tag. “Kanske borde komma tillbaka en annan dag” tänker du.

Men nu är du ju ändå här. Så du ställer dig i kön.

Tiden går och efter 15 minuter gör du en snabb överslagskalkyl. Du har gått ungefär 5 meter på 15 minuter. Hela kön ser ut att vara ungefär 40 meter. Så det här kommer ta ett tag … 5 meter på 15 minuter blir 1 meter på 3 minuter. Så 40 meter kommer ta två timmar. Mycket mer än du räknat med.

Men nu har du ju redan stått 15 minuter. Så du står kvar.

Det är ju möjligt att det går lite snabbare längre fram. Och tiden går. Till slut närmar du dig vad som ser ut som en ingång. Det har gått 1 timme och 50 minuter. Det känns som att det faktiskt gått lite snabbare den sista biten. Men så inser du att kön verkar fortsätta på andra sidan det som du trodde var en dörr. Lätt panik sprider sig i kroppen! Hur lång är egentligen den här kön?!

Det står en vakt en bit fram så när du är framme vid honom frågar du och han svarar på knacklig engelska: “Three hours”. Va, är det alltså en hel timme kvar? Eller vänta, vad menar han? “About three hours from here”. TRE TIMMAR TILL?

Nu är det inte bara lätt panik, du blir helt ställd och ser dig omkring som om någon driver med dig. Du känner några svettdroppar längs ryggraden och skulle vilja sätta dig ner. Skit också! Den här dagen kommer bli helt förstörd. Du får lämna kön och skita i det här, det är ju helt sjukt att det ska ta så lång tid.

Men å andra sidan: Du har ju faktiskt redan stått två timmar.

Det verkar ju dumt att det ska vara bortkastat. Så du står kvar.


Ju mer tid du lägger på något, desto svårare blir det att lämna det. När vi väl investerat tid (eller pengar) på något, vill vi så gärna att det ska leda någonstans att vi är villiga att fortsätta investera enormt mycket mer bara för att den tid vi redan lagt inte ska vara förgäves.

Vi har en tendens att inte vilja sluta när vi väl satsat. Därför investerar vi ännu mer tid, trots att vi egentligen inte vill. Och ju mer vi investerar, desto svårare blir det att sätta stopp. Så är det med det mesta vi tar oss för. Den där renoveringen som bara skulle kosta 200.000 kr? Den är nu uppe i 320.000 kr för du hade ju ändå lagt så mycket så du kunde lika gärna ha premium i badrummet och lägga till en bättre bänkskiva i köket. De där billiga konsertbiljetterna för Kiss-spelningen i Österrike? Resan blev dyrare än beräknat, men nu är ju biljetterna köpta, så vad ska man göra?

När det gäller jobb är det här minst lika uppenbart som när det gäller köer, renoveringsprojekt eller konsertbiljetter. Det är lätt att stanna när man investerat sin tid, etablerat sig, lärt känna alla, kanske gjort sig ett namn och är uppskattad av kollegorna.

Men någonstans har man ändå hört att man ska sluta när man är på topp. Är det så? Eller är det bara ett talesätt?

Jag kommer att presentera fyra tankesätt som kan hjälpa dig att avgöra om du växt fast och om det är dags att lämna och ta ett steg vidare. Om det är dags att dra ett streck över den tid du redan investerat, för att istället börja investera i något nytt.

Du har redan peakat

När dina största bedrifter ligger bakom dig är det ett säkert tecken på att det är dags att gå vidare.

För ett gäng år sen drev jag ett projekt i en stor statlig myndighet. Det var den typen av projekt som tar tid att rigga och kräver mycket jobb redan innan det kör igång på riktigt. För att det är så stort och krävande.

När vi drog igång var det med stora förhoppningar och förväntningar från organisationen och externa intressenter – och inte minst från projektgruppen själv. Totalt var över 60 personer inblandade och vi jobbade bitvis väldigt intensivt. Jag kommer framför allt ihåg sommarperioden: En myndighet är vanligen rätt tyst och mörk på sommaren, när nästan alla har semester samtidigt. Men i våra projektrum var det aktivitet dagarna igenom. En underbar period, som jag fortfarande ser tillbaka till ibland.

Men hur som helst … Till slut gick vi i mål, det mesta funkade riktigt bra och vi nominerades till bäst i Sverige av en branschtidning.

Men sen då?

När man har drivit den typen av projekt och jobbat väldigt intensivt under ungefär ett år, kan det visserligen vara skönt att ta det lite lugnare. Men frågan ställer sig ändå: Sen då? Det kommer inte plötsligt att dyka upp ett nytt liknande projekt, med samma ambitionsnivå och med lika höga förväntningar. Troligen dröjer det år innan något liknande blir aktuellt igen. Om det någonsin blir det.

Jag valde att sluta och hoppa på ett annat jobb.

Många gör inte det. Och det är förstås helt okej, bara man inser vad det innebär och tänker igenom konsekvenserna.

Jag kallar de här tillfällena för peak moments, alltså tillfällen då du är på en peak, en topp. Psykologen Abraham Maslow skrev på 1960-talet om peak experience, på svenska bäst översatt till höjdpunktsupplevelse. I Maslows teoribildning är det ögonblick av intensiv lycka, då man för en stund känner det som att allt hänger samman i en närmast magisk upplevelse (jämför med psykologen Csikszentmihalyis “flow”). Med en peak moment menar jag snarare de stunder då man är på topp i prestation, i intensitet i arbetet, i arbetets betydelse och i själva omfattningen på det man gör. En peak moment är kulmen av en längre period, ofta på några månader upp till ett år.

Peak moments är förstås helt olika beroende på vad du jobbar med. Är du projektledare, jobbar i kunduppdrag, driver utveckling, eller på något annat sätt har en roll som skiftar med tiden, så yttrar det sig på ett sätt. Då kan ett extra utmanande projekt där mer än vanligt står på spel, leda till en peak moment.

Är du handläggare, kommunikatör, receptionist eller andra rollen där du jobbar med uppgifter som i någon mån är återkommande, så yttrar det sig på ett helt annat sätt. Då kan det handla om att du tar dig igenom en extremt hektisk period, där du har dubbelt så hög belastning som tidigare, eller att du löser en uppgift eller en situation långt utöver det vanliga.

Som chef i en större organisation ser det också annorlunda ut. Då kan en peak moment komma till exempel efter en större omorganisation, efter att du uppnått viktiga milstolpar eller levererat på mål som bryter kraftigt mot det ordinarie.

Oavsett roll, kan det finnas peak moments.

Det är hur hur du väljer att agera efter en peak moment som är viktigt.

Allt vi gör kan inte vara lika stort och utmanande. Men det är viktigt att du ser när du nått så långt du kommer att nå på den plats där du är. Kommer det aldrig att vara mer stimulerande och engagerande och hög energi än det var den där gången för tre år sen? Kommer du aldrig att sitta i ett så kritiskt projekt som det du avslutade före nyår förra året? Kommer det du gör aldrig vara så avgörande som det var förra hösten? Då är det ett starkt tecken på att det är dags att gå vidare.

Aldrig och aldrig förresten. Det behöver inte handla om att det aldrig kommer att vara lika stimulerande och betydelsefullt. Det kan lika gärna handla om att du i överskådlig framtid inte ser fler sådana tillfällen. Är du i det läget, så se det som ett tecken på att du är klar med den roll du har och behöver söka dig till något annat.

  • En topp är en topp. Även om du inte vill överträffa den (allt handlar verkligen inte om större, bättre, starkare), så är det klokt att inte tappa. Alldeles för många människor (framförallt från 35-årsåldern och uppåt, men det sker förstås hela livet) blickar tillbaka på vad som varit, minns sina höjdpunkter med nostalgi och längtar innerst inne om att få uppleva det igen.
  • Vid en sån här topp – och den närmaste tiden därefter – är chanserna som störst att få ett nytt jobb. Har du en roll i ett bristyrke eller en högprofilerad roll som chef eller expert, så är det vid de här tillfällena du mest sannolikt blir uppsökt av andra som vill rekrytera dig. Men oavsett hur attraktiv din kompetens är på arbetsmarknaden, så har du en starkare position vid de här tillfällena än du har 3 eller 10 år senare.

Du är fast i en gammal bild av dig själv

När andras uppfattningar om dig begränsar dig, är det ett solklart tecken på att du behöver söka dig vidare.

Har du någon gång tänkt på att det kommer in nya personer, som får bra positioner och stort förtroende på en gång i organisationen? Medan du själv, som varit där längre och egentligen kan mer, inte på samma sätt lyfts fram?

Det kan visserligen vara ett tecken på dåligt ledarskap, men mer än så är det också en fråga om vilka förväntningar som finns och vilka uppfattningar organisationen har om dig. Om du varit länge på samma plats, så ser organisationen dig lätt i ljuset av vad du var snarare än vad du kan vara.

Om du kommer in till en roll som kommunikatör så blir etiketten kommunikatör snabbt skriven i pannan på dig, inklusive alla de egenskaper och erfarenheter som hör till den rollen. Du kan utvecklas från kommunikatör till kommunikationsstrateg och sedan kanske du får ansvar för en produktkategori. Men när det sedan finns en öppning för en roll som kommunikationschef spelar det ingen roll om du har kompetensen inom kommunikation + tidigare erfarenhet som chef. Du bedöms fortfarande från etiketten kommunikatör, medan en helt ny person har en möjlighet att skapa ett opåverkat första intryck.

Samtidigt som någon annan kommer in utifrån står du kvar där du är, med de uppfattningar som formats om dig under en längre tid. I bilden av dig finns förutom allt bra du gjort, också en del som kanske inte varit 100. Det finns en bild av vad du klarar av – men också en uppfattning om vad du kanske inte skulle klara av.

Den position du har blir förr eller senare en belastning.

Det är svårt att förändra någon annans bild av dig. Så svårt att det sällan är värt det. Den bild vi har av omvärlden (inklusive andra människor) försöker vi att bevara och försvara. Det är därför man pratar om att det är så viktigt att göra ett bra första intryck.

Vi är snabba på att forma en uppfattning och vi gillar inte att ändra oss. Istället har vi tendens att bekräfta den bild vi redan har. Våra tidigare erfarenheter påverkar våra uppfattningar framöver. Vi söker sätt att bevisa för oss själva att den bild vi redan har fortfarande stämmer.

Du kanske kan stanna några år till och slutligen få den roll du ville ha. Du kan leva på förhoppningen att du till slut har så mycket erfarenhet att det helt inte går att bortse från dig. Men det är inte mer troligt att det sker de närmaste 3 åren än det var de 3 senaste åren (och då hände det ju inte).

Lägg dessutom in haloeffekten i det här. Haloeffekten innebär att vi lätt tillskriver en person flera positiva egenskaper när vi ser en. Det klassiska exemplet är att elever som är duktiga i ett ämne, ofta tros vara duktiga även i andra ämnen, vare sig det stämmer eller inte. Samma sak händer ofta när någon ny kommer in utifrån. En positiv egenskap de har med sig, som kanske saknas i organisationen idag, får överdrivet stor påverkan och personen tillskrivs samtidigt flera andra starka positiva drag (känns det jobbigt att höra? med största sannolikhet var det samma sak för dig när du en gång började – och framför allt, det kanm vara samma sak igen när du byter jobb).

  • Det där nästa steget du vill ta (det behöver inte alls handla om att gå uppåt, utan kan lika gärna vara att gå åt sidan, gå nedåt eller fördjupa dig mer i ett ämne) kanske sker någon gång. Men hålls du kvar av andras uppfattning är det lättare att vända blad och börja någon annanstans. Då kan du i många fall gå direkt till den roll du vill ha.
  • När du byter får du en chans att börja på ett blankt blad, skapa nya förväntningar om dig själv och sätta nya mål för dig själv. Att gå till något nytt när du hållits tillbaka av andras uppfattningar kan bli ett stort lyft framåt, där du plötsligt får utlopp för all den energi som legat kvävd.

Du har blivit för bekväm

När vi har gjort något tillräckligt länge blir vi bekväma med det. Det går inte att komma ifrån. Hur bra du än är och hur mycket du än anstränger dig, så kommer det ett läge där du är bekväm och där få saker känns som utmaningar. Det är inget konstigt med det. Det hade varit konstigare om det var tvärtom: Att du aldrig kände dig bekväm med någonting, hur mycket du än höll på med det.

Det är bra att vara bekväm med något. Det ger en trygghet som också kan medföra att du blir säkrare, att du blir någon att lita på.

Men att vara bekväm har också en baksida: Att du inte utsätter dig för de utmaningar du skulle kunna och därför inte heller gör vad du skulle kunna göra av din utveckling. Att du slutar växa, att du steg för steg blir kvar i hur saker var förr snarare än hur de fungerar nu. Och rent krasst: Att din kompetens förlorar i relevans.

Känner du dig bekväm, så är det dags att ta ett steg vidare.

“Vi lär oss bara när det finns osäkerhet”, säger Daeyeol Lee, professor i neuropsykologi. När vi är säkra på något slutar vi lära oss och slutar utvecklas.

Jag är inte ute efter att du alltid ska jaga utmaningar. En ständig jakt på något annat leder inte till att vi mår bra. Men hur bekväm du känner dig där du är, är ändå en faktor att väga in. Att du äntligen känner dig bekväm med något, är etablerad inom organisationen och känner alla, betyder att det är dags att ta ett steg vidare.

Lärande kan ibland vara konkreta saker och ibland handla om mycket djupare personlig utveckling. Det gör att det ibland är svårt att sätta fingret på vad du lär dig och därför också lätt att tro att du lär dig när du i själva verket har börjat bli för bekväm.

Försök se det i ett lite längre perspektiv: Vad gör jag annorlunda idag jämfört med för ett år sedan? Eller så här: Känns det som att du alltid har ett svar på varje given fråga eller situation som dyker upp? Eller finns det saker du fortfarande är nyfiken på, fortfarande vill lära dig om eller behärska bättre?

En del svarar intuitivt att “jag lär mig hela tiden”. Men tänk ett steg till. I praktiken, om du verkligen tänker efter, hur mycket lär du dig, hur mycket bättre blir du på det du gör, hur många obekväma situationer står du inför, hur ofta vet du faktiskt inte? Vilka aktiviteter har du gjort för att lära dig eller bli bättre? Det kan vara att träna, öva, läsa, gå på seminarier, reflektera, besöka mässor, eller titta på videor om ett relevant ämne.

Och när jag säger lära menar jag lära främst för din egen skull. Går du på en kurs då och då för att den är obligatorisk eller för att det är vissa regler eller fakta du bara måste känna till, så är det inte den typ av lärande det här handlar om. Det du lär dig – får det dig att växa, eller är det bara ytterligare repetition av vad du egentligen tycker att du redan kan?

  • Märker du att du blivit bekväm, att det mesta känns gjort och få saker är nya, så är det dags för en förändring.
  • Att börja se sig om efter nytt jobb efter en period av bekvämlighet kan vara tungt i början, men i de flesta fall känns det väldigt belönande när man är igång och hjärnan börjar utsättas för nya intryck och nya målbilder.

Du har växt ur organisationen

En organisation har inte som syfte att hålla dig i handen och hjälpa dig utvecklas vart du än vill. Olika organisationer fungerar på olika sätt, har olika sätt att belöna, olika sätt att befordra, olika sätt att ge ansvar. Men vad som är ännu viktigare: Oavsett allt det där, finns det helt enkelt inte plats för vilken utveckling som helst i alla organisationer.

De flesta av oss rör oss i en någorlunda bestämd riktning i yrkeslivet. En del strävar uppåt, mot högre positioner och högre ansvar. Andra strävar efter att få prova nya saker, göra sådant de inte tidigare gjort. Ytterligare andra går mot större och större expertis, vill bli mer och mer specialiserade. Och ytterligare andra vill i första hand känna att de bidrar, att de gör ett bra jobb och att människor trivs.

Olika organisationer kan öppna för olika vägar framåt. Du kan ha följt organisationen ett tag, lärt dig massor och stortrivts. Men sedan tar det stopp – inte för att organisationen gör något fel och inte för att du blivit för bekväm – utan för att den utvecklingslinje du följer helt enkelt inte går längre just här.

  • Vill du stiga hierarkiskt men är i en medelstor organisation där det inte längre finns utrymme uppåt, så behöver du självklart söka dig vidare.
  • Om du vill bli experten på ditt område och jobba uteslutande med det du är bäst på, men befinner dig i en organisation där det inte finns utrymme för den graden av specialisering, så kan du inte göra annat än att gå vidare.
  • Om du varit i ett tillväxtbolag och följt dem under några år medan allt var nytt, alla roller odefinierade och du fick möjlighet att blanda dig i allt möjligt? Har den organisationen nu växt och börjat professionaliseras, så rollerna är tydligare och var och en har sina uppgifter, så finns inte längre utrymme för din typ av utveckling och du behöver söka dig vidare.
  • Om du vill känna att du bidrar, att du är bra på det du gör, att människor trivs, men organisationen är på väg in i en större förändring som kommer att pågå några år och där roller kommer att göras om och grupper brytas upp, så kanske det är läge för dig att söka din utveckling någon annanstans.

Sätt ett datum

Ju längre du väntar med att göra något du borde göra, desto större risk att du aldrig kommer att göra det.

Om du känner igen dig i någon av de fyra fällor jag beskrivit så föreslår jag att du sätter ett datum för när du ska göra en förändring. Skriv in det i kalendern, vare sig det är nästa vecka eller om två månader. Genom att ha ett datum börjar du undermedvetet att förbereda dig och det blir lättare att få det att verkligen hända.

De som läste det här ⬆ gillade också de här ⬇

Fastväxt <br/>- Fyra dödligt allvarliga tecken på att du stannat för länge

Fastväxt
– Fyra dödligt allvarliga tecken på att du stannat för länge

Ju mer vi investerar i något, desto svårare blir det att överge det. Jag presenterar fyra solklara tecken på att du fastnat och behöver göra en förändring. Läs hela inlägget ...
Så får du jobb var du vill (utan kontakter) <br/>- Sveriges mest lästa inlägg om jobbsök

Så får du jobb var du vill (utan kontakter)
– Sveriges mest lästa inlägg om jobbsök

Det är i princip bara två saker som avgör om du kommer vidare eller inte i en rekryteringsprocess. Har du råd att fortsätta missa dem? Läs hela inlägget ...
Vad är företagskultur? </br>– Den klassiska definitionen vs. Det nya synsättet

Vad är företagskultur? – Den klassiska definitionen vs. Det nya synsättet

Företagskultur brukade vara värderingar, attityder och beteenden. Men det var då. Synen på företagskultur förändras och du behöver ett helt annat synsätt idag. Läs hela inlägget ...
Du äger din utveckling - Ingen annan

Du äger din utveckling – Ingen annan

Tänk dig att du har en agent. Eller en manager. Du vet, en sån som finns i artistvärlden och i sportvärlden. En person som ser efter dina intressen och fixar nästa kontrakt. En person som presenterar nya möjligheter för dig och förhandlar om bra villkor. Läs hela inlägget ...

Dela med en vän eller kollega