ERIK: Välkommen till Jobbet & Livet, podden där vi pratar om framtid och jobb. I dag så är ämnet hur framtidssäkrar du ditt jobbliv när allt förändras så himla mycket hela tiden? Jag heter Erik Fors-Andrée och jobbar med att hjälpa människor vidare i jobblivet. Jag sitter här tillsammans med Andreas Utterström.
ANDREAS: Som nu är livrädd över att du ska introducera något nytt certifieringssystem för framtidssäkring av jobbliv. Då lämnar jag rummet, Erik.
ERIK: Välkommen till Jobbet & Livet, podden där vi pratar om framtid och jobb. I dag så är ämnet hur framtidssäkrar du ditt jobbliv när allt förändras så himla mycket hela tiden? Jag heter Erik Fors-Andrée och jobbar med att hjälpa människor vidare i jobblivet. Jag sitter här tillsammans med Andreas Utterström.
ANDREAS: Som nu är livrädd över att du ska introducera något nytt certifieringssystem för framtidssäkring av jobbliv. Då lämnar jag rummet, Erik.
ERIK: Nja, jag tänker nog lite tvärtom. Men jag tänker att vi kan börja hos dig, du som journalist. Hur tänker du kring framtidssäkring av jobb?
ANDREAS: Ja, men före detta journalist, måste man säga. Då tänker jag att jag har många kollegor som är journalister, en krympande arbetsmarknad, men som tänker att de bara kan vara journalister, eller möjligen bli kommunikatörer på något företag. Men jag skulle nästan hävda att framför allt bland de som har varit redaktörer och lett en arbetsgrupp, de skulle kunna bli projektledare inom nästan vad som helst.
ERIK: Det händer otroligt mycket på arbetsmarknaden, så är det ju. Vi har artificiell intelligens, AI är väldigt mycket på tapeten just nu och kommer att vara det de närmaste 10, 15 åren också. Sen har vi robotisering, vi automatiserar mer och mer. Vi har andra typer av förändringar, vi pratar om gig-ekonomi, vi pratar mer och mer om att människor startar eget företag. Vi har mängder av nya typer av jobb, som inte tidigare fanns. Och mängder av jobb som har funnits, men som inte längre är aktuella. Så det är inte konstigt att man kanske funderar lite grann på sin egen roll i det där. Jag möter det både hos de yngsta. När jag är ute och föreläser på universitet, sista års-studenter, så märker jag ofta att det finns en oro eller i alla fall funderingar kring: ”Vad ska jag välja om jag verkligen vill vara säker på att ha en framtid på arbetsmarknaden?” Jag tycker det är en intressant i sig, att det förekommer över hela arbetsmarknaden, den här typen av oro.
ANDREAS: Hur ska man tänka för att inte bli deprimerad av de här grubblerierna?
ERIK: Jag har fyra punkter som jag tycker är viktiga att tänka på. Det första handlar om överförbar kompetens. Det är lite branschspråk, men man kan säga personliga styrkor eller förmågor som du kan ta med dig från ett område till ett helt annat. Om man tar en sån sak som att: ”Jag är duktig på Office-paketet”, eller: ”Jag är duktig på Photoshop”, eller: ”Jag är duktig på bokföring”, eller vad det nu kan handla om. Det är olika typer av kompetenser som du visserligen kan använda på olika platser, men om du ser bortom dem, och ser: ”Jag är duktig på att lära mig olika programvaror. Jag är duktig på att analysera och förstå ekonomisk information.” Då börjar du komma till djupare förmågor, som du lättare kan föra med dig från ett område till ett annat, även när mycket förändras. Och det är ganska svårt och komplext naturligtvis, men det är ändå en väldigt viktig sak att ta med sig. Om du just nu pluggar, så tänk på att det viktigaste du lär dig, är förmågan att lära och inte vad du faktiskt lär dig, för det kommer att förändras. Den kunskap du lär dig, kommer att vara annorlunda om några år. Men din förmåga att ta till dig kunskap, din förmåga att lära dig eller relatera en uppgift till en annan och göra mer research, den kan du ta med dig oavsett område.
ANDREAS: Och vad är nummer två?
ERIK: Nummer två handlar om att försöka sätta en riktning eller en vision, eller till och med flera stycken för dig själv. Men se längre än ett specifikt mål. Skippa kanske att ha ett mål över huvud taget. Ett mål, då tänker jag de här som man klassiskt sätt ofta har pratat om i karriärsammanhang: ”Innan jag fyller 35, så ska jag ha den här tjänsten i den organisationen”, till exempel. Det behöver inte vara fel att ha dem, men försök att ha någonting som också är lite längre, och som gärna handlar mer om kanske livsstil eller livssituation. Hur vill du att ditt liv ska vara, vad är det du strävar efter? Vad är det du steg för steg vill röra dig emot? Vill du ha mer och mer ansvar, steg för steg, eller handlar det om att du vill specialisera dig mer och mer? Handlar det om att du vill jobba närmare och närmare människor? Försök att se en övergripande riktning, du rör dig i, och var beredd att ändra den också naturligtvis.
ANDREAS: Och trean?
ERIK: Trean, intressera dig för saker utanför ditt eget område.
ANDREAS: Menar du yrkeslivet eller på fritiden?
ERIK: Jag menar både och, för jag tror att de går hand i hand. Jag tror att ett intresse du har på fritiden, kan vara ditt jobb i framtiden och vice versa. Det du gör på jobbet i dag, är kanske det du sysslar med på fritiden längre fram, när du jobbar med någonting helt annat. Vi behöver specialister, så är det. Vi behöver människor som är extremt duktiga på ett område. Men de människorna behöver, för att säkra sig själva, ändå intressera sig för lite andra saker. Det nya som uppstår, den förändring som uppstår, den uppstår ofta i mötet mellan två olika områden som tidigare kanske inte riktigt har gått att förena.
ANDREAS: Och det fjärde och sista då, Erik?
ERIK: Det fjärde och sista, det handlar om att faktiskt göra förändringar och byta ibland. Försök att byta arbetsgivare då och då, försök att kanske byta arbetsuppgifter då och då.
ANDREAS: Inte byta bransch nödvändigtvis?
ERIK: Inte nödvändigtvis. Det kan handla om bransch, det kan handla om uppgifterna, det kan handla om ansvarsområde, det kan handla om arbetsgivare. Men se till att i alla fall göra förändringar, planera för de förändringarna. Försök att se att: ”Den bana jag är på nu, den tror jag att jag är i ytterligare fyra år eller sex år”, till exempel.
ANDREAS: Och där har du någon hållpunkt, det har vi pratat om i tidigare avsnitt, efter hur många år du tycker att det är dags att börja fundera på att avsluta.
ERIK: Ja, med stor disclaimer, för det är väldigt mycket tummen och pekfingret. Men jag tror att tre, fyra, fem år. Kanske snarare fyra, är en ganska bra hållpunkt. Och med det menar jag absolut inte att man ska lägga om hela sitt jobbliv, det är inte det, men gör någon form av förändring. Ta dig vidare till en annan organisation, eller försök byta arbetsuppgifter hos den arbetsgivare där du är.
ANDREAS: Ja, men Erik, om vi ska sammanfatta. Hur ska man tänka när det gäller att framtidssäkra sitt jobbliv?
ERIK: Jag tror att det viktigaste att tänka på är att inte försöka hitta ett exakt svar. Känner du att du behöver veta vilket jobb du ska satsa på, så tror jag att det bästa är att framtidssäkra, att försöka släppa det perspektivet lite grann. Satsa på någonting som just nu känns givande, spännande, intressant. Prestera så bra du kan på det jobbet, så skapar du de bästa förutsättningarna för dig själv framöver. Tack för i dag, det var allt för oss. Vi hörs igen nästa vecka. Fram till dess går det jättebra att gå in på LinkedIn. Skriv ett meddelande i flödet, eller skicka ett direktmeddelande till mig. Lägg gärna till mig som kontakt om du vill prata mer. Vi hörs.