Hur kan du skapa mer tur i jobblivet?

ERIK: Välkommen till Jobbet & Livet, podden där vi pratar om hur du får ett bättre och mer utvecklande jobbliv. Jag heter Erik Fors-Andrée och hjälper människor vidare i jobblivet. Tillsammans med mig i dag har jag Andreas Utterström.

ANDREAS: Hej Erik.

ERIK: Vi ska prata om någonting så spännande som tillfälligheter. Och jag menar att ofta så är det faktiskt en tillfällighet att du är där du är. Vad tänker du om det?

ANDREAS: Ja, jag tänker att jag är en sån person som är helt besatt av att jag ska ta chanser när de dyker upp och att man ska ta egna initiativ till saker. Jag vet inte om det är tillfälligheter eller vad man ska kalla det för.

ERIK: Men jag tror att … det jag upplever är att väldigt många människor, de har den där typen av berättelse. När man frågar dem så finns det något tillfälle där de … av någon form av slump. Det kändes som någonting de inte har planerat, men det gör att de i dag gör det dem sysslar med.

ANDREAS: Tillfälligheter, det antyder att det är någonting som man inte kan styra över, att det är någonting som man mer eller mindre ramlar över, men går det att öka möjligheterna att de här tillfälligheterna skall dyka upp, eller hur menar du?

ERIK: Ja, jag menar att det gör det på två sätt. Dels så är det …

ANDREAS: Är det lite som Stenmark sa: ”Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag”?

ERIK: Ja, den tycker jag faktiskt är bra. [skrattar] Det finns en himla poäng i det. Det ligger väl i sakens natur, å ena sidan att en tillfällighet är just tillfällig. Du kan inte planera för den och det är någonting viktigt att ta med sig. Man behöver också hitta ett sätt att vara öppen för tillfälligheter och både acceptera tillfälligheter, fånga tillfälligheter när de dyker upp, men också bli bättre på att faktiskt skapa tillfälligheter som jag menar att man kan.

ANDREAS: Och hur gör du själv, eller har gjort tidigare?

ERIK: En anledning i alla fall till att jag gör det jag gör i dag, och hjälper människor vidare i jobblivet, det är att jag faktiskt en gång i tiden blev uppsagd från en anställning i Försvarsmakten. Och i samband med det fick jag en coach, rådgivare, tilldelad mig, i samband med …ja, i uppsägningspaketen, så att säga och et var min första kontakt med det här området. Och det här var väl 20 år sedan eller något. Men det är inte alls säkert att jag hade börjat jobba med det om jag inte hade stått där då och fått de erfarenheter som jag fick.  

ANDREAS: Men det var ingenting du kunde råda över. Det var inte ditt eget beslut att du skulle bli uppsagd. Så om vi ska gå tillbaka till det här innan då, att hur man själv kan öka chansen för att de här tillfälligheterna ska dyka upp. Hur ska man rent konkret göra då, menar du?

ERIK: Men jag tror att det är just det där, att du inte kan råda över det. Man måste acceptera att det finns saker du inte kan råda över. Då får man fundera på hur kan jag hitta de där grejerna som jag inte kan råda över? Det man kan vara rätt säker på att man kommer inte hitta dem om man alltid gör samma sak. Säg att du sitter och tittar på Netflix hela kvällarna, det kommer inte uppstå särskilt många tillfälligheter i ditt liv då.

ANDREAS: Men samma sak, menar du i socialt umgänge, vilken väg man går till jobbet, eller på vilket sätt?

ERIK: Både och, ärligt talat. Det låter lite flummigt förstås, men rent krasst, om du tar en annan väg till jobbet på morgonen så utsätter du dig för andra typer av intryck än de du är van vid. Det är långt ifrån säkert att det plötsligt kommer inträffa något, men det skulle kunna inträffa något.

ANDREAS: Ja, men Erik, hur skall man göra då, mer konkret?

ERIK: Jag tycker att man skall hitta sätt att bryta mönster. Det är en första viktig del. Ett verktyg som jag tycker är kul då är att rita upp vad jag kallar cirklar av inflytande. Vilka personer i din omgivning är det som påverkar dig? Du kan ha en cirkel i mitten, där du förmodligen ritar in din familj och dina närmaste, skriver in vilka personer det är. Så gör du en cirkel runtomkring med de personer som du ofta har kontakt med och ofta träffar, men kanske inte lika ofta. Det är väl vänner, förmodligen närmre vänner. Gör en cirkel till med de personer som du träffar på jobbet, lite mer avlägsna vänner, släktingar. Och så funderar du på, vilka personer skulle jag kunna utöka min kontakt med? Kan jag lägga till en cirkel här med personer som jag i dag i princip aldrig träffar? Hur skulle jag kunna träffa dem, vilka sammanhang finns de i? Det är ett sätt, och då handlar det just om kontakter, människor.

ANDREAS: Och vad är kopplingen mellan det här och det här med tillfälligheter, eller att ha tur?

ERIK: Ja, kopplingen här framför allt skulle jag säga att det är någonstans när du gör det här som det kan börja uppstå tur och tillfälligheter. En lite så här lustig grej som jag brukar säga ibland är att … man går på nätverksevent av olika slag och jobbsökar-event när man ska söka sig vidare i jobblivet, men rent krasst är det ju lika stor chans att du träffar på din nästa arbetsgivare på en blöt finlandsfärje-kryssning som på ett jobbevent. 

ANDREAS: Det låter som att man alltid ska ha jobbradarn påslagen då, egentligen?

ERIK: Nej, men någonstans … Det är klart att jag har alltid jobbradarn på. Men jobblivradarn … alltså jobbet och livet går ihop. Jag tror att många människor, som berättar om de här historierna när det är en tillfällighet som gjort att de är där de är i dag, då var inte för att de i första hand tänkte på jobb, utan det var nog för att något fångade deras intresse. Någonting där de, som människor, som individer, tyckte att: ”Det här är spännande. Det här är kul. Det här vill jag veta mer om.”

ANDREAS: Hur gör du själv för att leva som du lär?

ERIK: Ja, en sak som jag försöker aktivt att göra, det är att intressera mig för andra ämnen än mitt eget. 

ANDREAS: Är det därför du håller på med street art?

ERIK: Ja, till exempel [skrattar]. Framför allt om man har ett aktivt jobbliv, man har mycket att göra, så är det så lätt att man slår från sig och det kommer kanske ett perspektiv utifrån eller någon som har en åsikt om hur man jobbar. Då är det så lätt att avfärda eller säga: ”Ja, men det där, det tar vi sen. Det där är inte relevant här”, och så vidare. Och det är något som man faktiskt kan träna sig på, att ta in, att fundera på: ”Vad ligger det i det du säger nu, vad ligger det i det här perspektivet? Eller: ”Hur ser någon som har en helt annan bakgrund än jag på de här frågorna?”

ANDREAS: Mm. Jag kan berätta en grej jag gjorde i går som har lite med det här att göra. Jag blev bjuden till en middag där en person jag knappt känner hade bestämt sig för att sammanföra tolv personer som alla är uppvuxna i frikyrkan.

ERIK: Sjukt kul [skrattar].

ANDREAS: Ja, och då var jag lite tveksam: ”Vad är det här? Finns det någon dold agenda med detta? Kommer jag sluta styckmördad på havets botten?” Men så slutar det med att det var jättespännande och nu ska jag äta lunch med flera av de här killarna, både för att prata jobb och privat.

ERIK: Ja, jag tror att det är ett klockrent exempel på sånt här som de allra flesta faktiskt tvekar inför. Det verkar du också ha gjort, men sen gick du.

ANDREAS: Ja, det är för att jag bor i Stockholm och tänker att: ”Här finns ingen som inte har en dold agenda”, men i det här fallet verkar det ha funnits det faktiskt.

ERIK: [skrattar] Nej, men på något sätt så är det den där typen av tillställningar där man faktiskt inte riktigt vet, de är läskiga. Men det kan ofta uppstå saker, och det behöver inte vara att du ska prata med någon helt random människa som du aldrig träffat, utan du kan gå tillbaka i dina tidigare uppdrag, jobb, eller i ett mer privat sammanhang och bara återknyta kontakten med någon och föreslå att: ”Det var länge sedan vi sågs. Ska vi ta en lunch?” Jag tänker inte alls att man särskilt mycket ska fiska här, utan jag tycker nog att det i första hand faktiskt är en fråga om att vara öppen och träffa människor, för att det är intressant i sig. Och sen kan det leda vidare till något. Men jag tror att i det ögonblick som du går in i det, i syftet att skaffa ett jobb, då tror jag faktiskt att du snarare hindrar dina möjligheter och tillfälligheter.

ANDREAS: Varför då, menar du?

ERIK: Ja, men det är någonstans att vi … när vi sätter för starka glasögon på oss själva att söka efter någonting specifikt, eller för snabbt går på säljet, eller vad man ska säga, så missar vi möjligheterna runt omkring. Det är då de inte längre blir tillfälliga, som i ditt exempel där i början. Hade du, vid det där tillfället när du i första gången lärde känna journalistiken, varit i ett läge där: ”Hm, i dag ska jag fundera på vad jag söka för jobb.” Då kanske du inte alls hade tagit till dig av just det där.

ANDREAS: Nej, mycket möjligt. Mycket möjligt. Det byggde på en nyfikenhet, helt enkelt. Men Erik, vad är take awayen då, från det här avsnittet skulle du säga?

ERIK: Fundera gärna på vad du är intresserad av, vart du är på väg, vilken riktning du har i ditt jobbliv. Men låt det inte bli en för hård och strikt plan och för strikt mål, utan var öppen för tillfälligheter, och sök upp de här tillfälligheterna genom att gå oväntade vägar. Lyssna och träffa oväntade människor. Lär känna och gå in i ämnen som du kanske inte går in i till vardags. Tack för i dag. Glöm inte att gå in och betygsätta och prenumerera, så att det är fler som hittar fram till podden. Vi hörs igen nästa vecka.