Nu har vi börjat se över lönerna och utvecklingsmöjligheterna på Juristjouren. Som jag skrev tidigare så tror jag på individuell lönesättning men Juristjouren har idag en lönetrappa som bygger på anställningsår. Stora delar av juristbranschen har liknande system och det finns förstås fördelar med det…
Fast lönetrappa
- Det undviker intern konkurrens och skapar större teamkänsla. Mannheimer Swartling beskriver detta mycket bra: ”Vi tror inte på intern konkurrens. Därför drivs vår verksamhet som ett true partnership. Det innebär att (…) alla juristers lön är kopplad till erfarenhetsnivå. Din lön bygger med andra ord inte på dina individuella prestationer utan istället på gruppens.”
- Det skapar trygghet i att man vet exakt vad man kan förvänta sig. Och trygghet är viktigt, till exempel enligt denna undersökning: ”Att försöka locka ungdomar med en hög lön är ingen idé. De sätter större värde på att känna trygghet på jobbet…”
- Fast lönetrappa underlättar för den som ska sätta lönen. Lönesättning är en av chefens svåraste uppgifter och tar också mycket tid i anspråk. En fast lönetrappa ger chefen möjlighet att fokusera på andra uppgifter – till exempel arbetsmiljö.
Vad tycker du?
Individuella löner
Men å andra sidan… Vad är det som gör att man är värd högre lön bara för att man jobbat längre? Det som ska ge högre lön är väl det faktum att man gör ett bättre jobb?
- Individuella löner gör att var och en kan påverka sin egen lön. Att man kan påverka sin egen lön innebär att man blir mer motiverad till att alltid fortsätta utvecklas.
- Samma lön för alla kan upplevas som orättvist av de som presterar bättre (enligt till exempel Sverke, Hellgren m fl 2005). Det kan sänka motivationen och bidra till att de som presterar bäst ser sig om efter andra jobb. Detta undviks med individuella löner.
Vad tycker du?