Jag tror att kreativitet är förmågan att växla mellan logiskt och intuitivt tänkande. Nya idéer uppstår när det analytiska och det känslomässigt baserade, samverkar: Genom analysen, preciserar vi problemet mer och mer, till en punkt där nyskapande idéer uppstår rent intuitivt. Nyligen läste jag också en artikel som mycket kort nämner detta.
Distinktionen mellan intuition och logik verkar vara en de grundläggande i studiet av kreativitet. Och många framstående vetenskapsmän har haft sin syn på saken. Max Planck, som var en av personerna bakom kvantteorin, och Henri Poincaré har till exempel båda poängterade intuitionens roll:
”a vivid intuitive imagination, for new ideas are not generated by deduction, but by artistically creative imagination” (Max Planck)
”It is by intuition that we discover and by logic we prove.” (Henri Poincaré)
Albert Einstein å andra sidan, verkar ha varit inne på den motsatta ståndpunkten. För honom var det den analytiska förmågan att precisera problemet, som i förlängningen blir kreativitet:
”The mere formulation of a problem is far more often essential than its solution, which may be merely a matter of mathematical or experimental skill. To raise new questions, new possibilities, to regard old problems from a new angle requires creative imagination and marks real advances in science.”
I en annan artikel, den här gången av Robert Epstein som är en av världens främsta kreativitetsforskare, noterade jag tre andra tankeväckande punkter:
1. En genomsnittligt vuxen människa tänker igenom 3-6 alternativ i varje situation. Ett genomsnittligt barn däremot, tänker igenom 60.
2. Ju längre listan av idéer varit, desto bättre har slutresultatet blivit.
3. Kreativitet är en individuell process. Brainstorming i grupp har visat sig vara mindre effektivt och den psykologiska forskningen förknippar detta med rädslan för att inte få acceptans för sina idéer. Grupper är däremot bra för att välja (och kanske förtydliga) idéer.
ERik