Det menar Jason Fried, den mest tongivande av grundarna bakom Basecamp, som är ett väldigt populärt och nytänkande verktyg för projekthantering. Bolaget, som tidigare hette 37signals beröms ofta för sina sunda värderingar och för sin innovationsförmåga (bland annat uppfann man ett eget programmeringsspråk som numera används av tiotusentals utvecklare). Företaget har blivit en förebild för många, framförallt i startup-världen. Grundarna har även skrivit böcker, bland annat den omåttligt populära “Rework” (2010), om den förändring arbetslivet och arbetsplatsen genomgår.

Hur som helst. I en kort och kärnfull bloggpost berättar Jason Fried hur han ofta får frågan “hur byggde ni en så stark kultur”. Hans svar? Man kan inte bygga en kultur. Kultur är nånting som bara händer. Kultur är en bi-produkt av konsekvent beteende.

Hur mycket jag än beundrar det Basecamp har lyckats åstadkomma, så köper jag inte det påståendet. Kultur är inte nåt som bara händer. Det är inte tur. Det är inte nånting som man kan gå omkring och hoppas på att det ska ske av sig självt. När jag sett mig om efter litteratur och forskning på området slås jag av hur lite som faktiskt finns skrivet om detta. Alltså konkret: Hur gör man? Att kultur är viktig är något alla (nåja) är överens om. Att kultur utgår från ledarskapet är de flesta också överens om. Men sen då? Räcker det?

Kultur är det som gör att folk gör som du gör trots att du inte är där

I en helt annan bloggpost, av Brett Martin som grundat numera nedlagda Sonar Media, läser jag en definition av kultur som tar begreppet ner till en mer jordnära nivå:

“Think of culture as a cofounder that is present when you are not. You are decisive, communicative, and respectful but its your culture that helps everyone know how to act when you are out of the room. Give that voice clarity and authority.”

Kultur är det som gör att folk gör som du gör trots att du inte är där. I en stark kultur beter sig inte medarbetarna olika beroende på om chefen är i rummet eller inte. De beter sig inte olika beroende på vilken chef som är i rummet. (Och i förlängningen, kanske: I en stark kultur behövs ingen chef?)

Om man är ärlig med vem man själv är som ledare och berättar det för sina medarbetare, så kommer varje handling man gör att förstärka kulturen, menar Brett Martin. Jag tänker att det innebär att man som ledare (helst redan på styrelsenivå) måste börja med sig själv om man ska lyckas med sin kultur. Ett grundrecept för hur man bygger en kultur från det här synsättet blir:

Hitta det som är viktigt för dig själv, i ditt ledarskap, i det du gör, vad du värderar och prioriterar. Det här är inget som kommer fram vid ett internt värdegrundsarbete eller som kan identifieras från synliga yttre faktorer. Det kräver helt enkelt tid med sig själv.

Hitta sätt att uttrycka det och tillfällen att berätta om det. Gå bortom de fina orden och förklara snarare beteenden. Istället för att säga att samarbete är viktigt för dig, berättar du hur du själv ser att samarbete ska gå till. Prata inte om företaget eller om “kultur”, utan om dig själv: “För mig är det viktigt att…” snarare än “företaget värdesätter…”.

Agera. De handlingar du gör kommer att visa kulturen i praktiken. Var så synlig som möjligt, framförallt för de närmaste medarbetarna som ska föra kulturen vidare ut i organisationen. Kulturbygget kan påskyndas av att identifiera och förstärka situationer där kulturen framträder tydligare.

Handlar om högsta ledningen

“Man kan inte bygga en kultur” skrev Jason Fried, men jag tror att det han menar är att man inte kan bygga en kultur på det gamla vanliga sättet. Man kan inte “schemalägga” kultur – en obligatorisk lära-känna-varandra-lunch en gång i veckan ökar inte samarbetet inom organisationen. Policier och riktlinjer skapar inte kultur. De kan snarare ha motsatt effekt. Men när högsta ledningen jobbar systematiskt med sina egna värderingar, sätter ord på dem och agerar efter dem, får man en stark kultur.

(Ursprungligen publicerad i HR & Leadership Briefing Nr 2 2014)