Om man inte har nåt nätverk då?

ERIK: Välkommen till Jobbet & Livet, podden där vi i dag pratar om nätverk. 

ANDREAS: Ja, inte bara det. Hur man ska göra om man inte tycker att man har något nätverk. Jag heter Andreas Utterström, och är din side kick. Jag tycker att det är intressant när det gäller just nätverkande och jobbliv, att man ibland pratar om det som att det är väldigt enkelt, fast jag tror att många tycker att det är svårt. Vad är ett nätverk, egentligen? Jag föredrar egentligen uttrycket: ”Att hålla kontakten med folk.”

ERIK: Mm. Som komplement till det skulle jag lägga att försöka beredda sitt kontaktnät, och se att det du gör i dag, kanske inte alls är samma sak som du gör i framtiden. Försöka att ha en del kontakter med människor som kanske inte är de mest givna, eller de mest förväntade, utan behålla kontakten och knyta kontakt med människor som kanske ligger lite utanför.

ANDREAS: Jag tror också att ett bra sätt att bygga sitt nätverk, är att helt enkelt be folk om råd. Om det nu är på en rimlig nivå, naturligtvis. Att det är väldigt få som inte blir smickrade av att någon frågar dem om råd.

ERIK: Verkligen. De allra flesta hjälper till, när man väl ber om hjälp.

ANDREAS: Ja, exakt. Det behöver inte vara något sånt där livsavgörande karriärval. Jag tror att det är väldigt få som inte skulle bli smickrade av att någon söker upp dig och ställer den frågan. Min erfarenhet är att det nästan alltid fungerar.

ERIK: Ja. De allra, allra flesta hjälper till. Men jag tänker på en annan sak, med det här med nätverk. Man säger ibland att de allra flesta jobb, sju av tio jobb, och ibland pratar man till och med om åtta av tio jobb, tillsätts utan annons. Då kan man fundera på hur de har tillsatts. Man kanske har förenklat det lite för mycket när man säger att de tillsätts genom kontakter, men oavsett hur många det är, så är det otroligt många jobb som går kontaktvägen. Då märker jag, med de personer som jag pratar med som rådgivare, att många uppfattar det som att: ”Då måste jag känna chefen”, och ”Jag har inget nätverk”, och ”Jag känner inte människor i höga positioner. Jag känner inga rekryterare.” Och jag tänker att där har man missuppfattat det ganska mycket. De allra flesta jobb som tillsätts genom kontakter, är inte för att någon har känt en chef, utan det är för att någon känner någon, som känner någon annan. Du känner någon på ett företag som just nu rekryterar personal.

ANDREAS: Också väldigt bra om man nu söker jobb någonstans, om det är så att man har någon bekant, eller någon bekants bekant, som jobbar där, så att man kan under radarn fråga: ”Hur är det på det här företaget egentligen?” Det är supervärdefullt.

ERIK: Precis. Det handlar dels om att du behöver inte känna chefen. Nätverkande i ett jobbsöks-sammanhang handlar också inte om att du just nödvändigtvis ska söka jobbet, utan det handlar minst lika mycket om information, och lära känna, och förstå. Få en bättre inblick i om det över huvud taget är rätt jobb för mig? Är det rätt väg att gå?

ANDREAS: Jag tror mycket på det där när det gäller att bygga nätverk, att försöka hitta några personer, lite så här vise män eller kvinnor, som man kan vända sig till i olika frågor. Det behöver inte vara samma bransch som de jobbar i. Och gärna folk som är annorlunda, som inte är för lika en själv. Och då är frågan så här, hur får man kontakt med dem från början? På LinkedIn kan man bara skriva så här: ”Jag tycker att du har en intressant bakgrund”, eller ”Jag tycker att du verkligen är i en intressant bransch. Det vore spännande att följa dig här på LinkedIn.”

ERIK: Jo, men jag tror att det kan kännas obekvämt för många. Det gör det för mig också, i många fall. Jag tror att det är viktigt då att försöka hitta sitt sätt att göra det på. Jag upplever att många känner sig lite för mallade, eller lyssnar för mycket på vad alla nätverksgurus säger och tycker, om hur man ska göra. Eller att man har gått på några mingel, där man har fått veta att: ”Nu ska vi alla ställa oss upp och hälsa på någon bredvid varandra.” Och så tror man att det är det man behöver göra, men det behöver det inte vara, utan man behöver på något sätt hitta sitt sätt, att göra det på. Jag tänker att är det något ämne som intresserar dig, så försök träffa personer som är intresserade av samma ämne. Ni kanske träffar varandra i ett socialt sammanhang. Ni kanske träffar varandra på krogen. 

ANDREAS: Ja, eller följ dem digitalt.

ERIK: Eller börja följa dem digitalt. Lär känna dem mer och mer. Då kommer det kännas mindre och mindre obekvämt också.

ANDREAS: Jag kan ta ett exempel jag gjorde när jag var reporter på Aftonbladet för 15 år sedan. Då höll jag på med ett jobb som var lite stort och svårt. Då skickade jag ett mejl till min gamla idol, Peter Kadhammar, och så skrev jag så här: ”Kan vi ta en kaffe, jag skulle vilja fråga hur du brukar göra, när du håller på med sånt här?” Mer avancerat än så behöver det egentligen inte vara.

ERIK: Nej, verkligen. Nej, så enkelt är det ju. En annan del är att faktiskt använda de personer man träffar. De allra flesta människor träffar ändå nya personer då och då i sitt jobb. Det kan vara att man träffar en kund, någon leverantör. Man sitter i en diskussion och det kommer en ny kollega, och så vidare. Alla de här personerna som rör sig runt omkring, försök att vara åtminstone lite intresserad av dem. Det behöver inte vara så mycket, utan det kan bara vara en sak som att fundera på: ”Vad gjorde du innan? Vilken arbetsplats var du på då?”

ANDREAS: Så vad är take awayen här, Erik? Hur gör man om man inte tycker att man har något nätverk, och tycker att det är svårt att bygga ett?

ERIK: Nätverk är ingenting fast som man antingen har, eller inte har, utan ett nätverk är någonting som man bygger upp. Det kan man göra i sin vardag, genom att intressera sig för andra människor, träffa nya människor, prata med människor och hålla kontakten. Tack för den här gången. Vi hörs igen nästa vecka. Glöm inte att gå in och prenumerera på podden, och betygsätta oss, så att fler hittar fram. Följ mig gärna på LinkedIn, så fortsätter diskussionen där, även mellan avsnitten. Vi hörs.