Sokratisk metod

Vi har fortsatt att utvärdera projektet för Sveriges Television och hur vi som projektledare har arbetat. Jag tror att en av faktorerna till att arbetet fungerat så bra för mig och Ronnie är det undersökande arbetssätt vi använt: Jag ställer en fråga, Ronnie formulerar ett svar, jag drar svaret till sin spets och en ny fråga uppstår. Och så vidare. Frågor och svar driver successivt arbetet framåt.

Det är visserligen en relativt tidskrävande process, men med fördelen att varje beslut är väl genomtänkt, motiverat och redan på förhand kvalitetssäkrat. Genom den utforskande metoden försäkrar vi oss om ett optimalt resultat — Beslut fattade efter en konkret och systematisk prövning tål granskning och behöver sällan förändras.

En ledare är inte en person som alltid har rätt svar.
Det är en person som alltid ställer rätt frågor.

När jag ser tillbaka på tidigare framgångsrika samarbeten och projekt tror jag att detta arbetssätt har varit återkommande för mig. Det är den sokratiska, dialektiska metoden. Sokrates utgick från förnuftets rätt att fritt och förutsättningslöst pröva alla frågor, och att den som har rätt insikt också handlar rätt. Ett (välvilligt) kritiskt ifrågasättande hjälper till att upptäcka bristerna i ett resonemang och på så sätt når man allt närmre en optimal lösning. Konfrontationen mellan människor, synsätt, och erfarenheter leder till allt större visshet.

Den sokratiska metoden har många fördelar ur ett affärsperspektiv:

  • Metoden leder till optimala resultat och innebär en kontinuerlig kvalitetssäkring.
  • Metoden är pedagogisk; den skapar gemensam förståelse hos alla inblandade .
  • Metoden är kreativ; den uppdagar nya förbättringsområden.
  • Metoden ger struktur; stora problem splittras i små hanterbara enheter.
  • Metoden hjälper till att skapa konsensusbeslut med stor acceptans hos medarbetarna.

Några nyckelord för att arbeta sokratiskt tror jag är samarbete, aktivt lyssnande, klarhet, tydlighet samt logiskt och kritiskt tänkande. Deltagarna ska

  • …uttrycka sina egna tankar (inte bara referera vad andra sagt).
  • …uttrycka sig tydligt och precist så att missförstånd undviks.
  • …uttrycka sig hypotetiskt och prövande, det vill säga avstå från egna värderingar, förutfattade meningar och förutsättning.
  • …se på andras uttalanden i enligthet med ovanstående punkter.