Av nån anledning har jag alltid sökt mig till konservativa branscher. Det mesta av mitt yrkesliv har jag varit i offentlig sektor. Där har jag upplevt tröga beslutsprocesser, överdrivet komplexa uppdrag, resursslöseri och ineffektivitet. När jag bytte bransch till revisionsvärlden trodde jag att det skulle vara lite mer nytänkande och flexibilitet, men jag hade förstås helt fel och upptäckte motsatsen: segt, stelt och fegt.

Från revisionsbranschen till juridikbranschen blev det (även om jag inte trodde att det var möjligt) ytterligare ett steg i samma riktning: ännu mer konservatism, ännu större feghet inför det nya.

Saken är väl den, gissar jag, att jag dragits till de här branscherna för att jag ser det som en utmaning. Utmaningen i att försöka förändra det som står still.

Min dröm är att världen ska bli ytterligare lite bättre. Då krävs till att börja med att världen alltid fortsätter att utvecklas. Att den som inte utvecklas blir utmanad och försvinner. Jag vill helt enkelt vara en pain in the ass för det stillastående.

Det finns mycket att förändra i juristbranschen, här är bara tre av de största problemen:

  • Tvist för tvistens skull. Det som hos de allra flesta människor kallas för en konflikt, avfärdas i juristbranchen lätt som ”terapeutiskt” och något man som jurist inte ska hålla på med. Branschen fokuserar helt på tvist, sakomständigheter och beviskraft. När någon egentligen bara hoppades på ett ”förlåt” får de istället ett kravbrev och en uppmaning om att söka upp ett eget ombud. Branschen måste kunna se bredare och försöka att hitta lösningar på människors problem istället för att fördjupa problemen genom infekterade tvister i domstol.
  • Debiterad tid. Ingen annan bransch använder vad jag vet debiterad tid på det sätt som juristbranschen gör. I juristbranschen är det normalt att ta betalt så fort kunden klienten ringer och ställer en fråga eller skickar ett mejl eller så fort man själv ringer upp för att berätta hur det går. Och förresten: Eftersom vi får mer betalt av att lägga mer tid så blir viljan enormt låg för att försöka göra saker snabbare och bättre.
  • Översitteri. Som jurist har man lärt sig väldigt mycket om ett område som få andra behärskar. Samtidigt har man kommit väldigt lite i kontakt med andra ämnen. Man vet att den kunskap man har innebär makt. Och man vet att man kan tjäna bra med pengar på den kunskapen, så bra att man lätt glömmer de ideal man kanske hade när man började på juristlinjen. Man antar lätt inställningen att man vet bäst själv – inte bara i juridik utan i det mesta. Översitteriet och bristen på förståels för andra människors problem, utmaningar och kompetenser är skrämmande låg.

Min dröm är att förändra det här. Jag har ännu inte svaren på hur och det är en enorm resa för att nå dit. Vi har jättemycket att göra och vi har jättemycket att lära, inte minst från de som vi vill utmana. Det finns självklart också mycket som de gör, som vi också ska ta till oss av.

1 januari byter Juristjouren namn och blir Stance juristbyrå. Vi vill ta ställning. Det är vår skyldighet att trycka fram gränserna för branschen. Vi ska peka finger på allt som står still och inte funkar tillräckligt bra. Vi kommer att söka vår egen väg istället för att bara göra det enklast möjliga och följa efter alla andra. Vi kommer att utmana, vi kommer att ta ansvar, vi kommer att hjälpa människor och vi kommer att ha kul.

De lege lata är för lata. De lege ferenda är för den som vågar förändra.

(Läs gärna även Pontus inlägg om ny grafisk profil och ny webbplats, samt vårt pressmeddelande om namnbytet.)

De som läste det här ⬆ gillade också de här ⬇

Hittade inga inlägg.

Publicerat av Erik Fors-Andrée

Entreprenör, talare, utforskare, tänkare, upplevelse-junkie. Grundare gomonday.se. Boredom hurts my brain. Vill du prata mer? Du hittar mig på bland annat LinkedIn eller så kan du hitta en tid i min lunchkalender.

Dela med en vän eller kollega