Nu har det gått ett tag sedan vi började införa Lean och när jag tänker tillbaka på den första tiden är det några saker som lyser igenom starkast.
Införandet av No Blame (NB) tycker jag var mycket intressant. Många ansåg att vi redan hade en kultur av NB men när det började grävas lite djupare kom det fram att flera ansåg att NB bara gällde neråt i företaget, dvs. inte på samma nivå eller uppåt i organisationen. Som chef är det ofta lätt att ta till sig NB i förhållande till sina medarbetare eftersom man är väldigt mån om att de ska må bra. Men om det är dålig stämning bland cheferna smittar detta lätt av sig på den övriga organisationen och därför är det viktigt att NB gäller i varje led.
En annan sak som har blivit tydligare och tydligare är problematiken kring att Lean kommer från industri-sektorn. I sig tror jag inte att det är ett problem, utan problematiken ligger i att man inte kan följa liknande tillvägagångssätt kring införandet som i industrin. Här blir en av grundstenarna i Lean mycket tydlig, dvs. det går inte att kopiera någon annan. Även om vi var medvetna om att det inte går att kopiera ville vi inte uppfinna hjulet igen, utan ta så mycket lärdom som möjligt från andra. Detta visade sig dock vara svårare än vi trott eftersom det inte finns några tydliga exempel från tjänstesektorn. Vi började med att rita upp våra processer, men längden och komplexiteten i dessa gör att det blir svårt att se vilka förbättringar som man kan jobba med och var man kan förkorta ledtiderna. Detta kommer vi behöva jobba mer med lite längre fram.
I början var det även en utmaning att jobba med Lean i rätt tempo. Vissa ville att arbetet skulle gå fram snabbt och andra ville tänka igenom allt ordentligt. Som alltid är det en balansgång. Det är en utmaning att hitta denna balansgång när vi inte visste nästa steg utan själva måste skapa det genom att alla är med på noterna. Här kom vi även i kontakt med en paradox i Lean – även om Lean är en mjuk filosofi så behövs det vissa givna ramar och verktyg. Dessa ramar var inte givna från början utan arbetades fram av en mindre grupp medarbetare. Denna paradox och att ramarna inte fanns från början skapade en viss oro i företaget samtidigt som jag tror att det även skapat engagemang och ansvarskänsla när vi nu har satt igång med förbättringsåtgärderna.
Vilhelmina Hellström