”Myran” ställde följande fråga om att bli vd: ”Jag har sagt upp mig från mitt jobb som ekonomiansvarig på ett privatägt litet bolag med 22 anställda. Jag har för lite att göra och har därför beslutat mig för att gå till en annan arbetgivare. Har nu fått förfrågan om jag kan tänka mig stanna kvar och ta över VD-posten och samtidigt bli personalansvarig. Det är tre ägare och ingen vill egentligen sitta med vare sig personal eller VD-arbete. Verkar jäkligt spännande, vad förväntas av mig tror du?”
SVAR: Först och främst: Grattis! Att få förfrågan om att ta rollen som vd är förstås ett jättestort förtroende! Men det är förstås också ett stort ansvar… När jag övervägde om jag skulle hoppa på rollen som vd för juristerna på Juristjouren satt jag med precis samma typ av frågeställningar. Jag hörde mig för med några personer som haft samma roll och fick både tips och ökad förståelse för vad det innebär i praktiken att vara vd.
Jag fick flera bra svar. Men när jag nu skriver detta inlägg inser jag att jag aldrig tackat den som gav det svar som var mest värdefullt för mig. Så stort tack till Jonas Larsson och till Jeanette som frågade honom. Mitt råd är egentligen det Jonas sa – fast nu även av egen erfarenhet: På ett personligt plan är det nog bland det mest lärorika du kan göra att tacka ja till vd-posten. Oavsett om du ser dig som vd och personalansvarig på lång sikt eller om du ser det som ett uppdrag under några år för att sedan gå vidare till annat, så kommer du att utvecklas enormt mycket av rollen och ha det med dig hela livet! Både verksamhetsansvaret och personalansvaret ger helt nya perspektiv.
Så från personligt plan tycker jag go for it!
Men att utvecklas själv är inte tillräckligt skäl för att tacka ja ;) Man måste förstås också känna att man kan axla ansvaret och göra ett bra jobb. Personalansvaret är det tyngsta ansvar man kan ha tycker jag – andra människor är helt beroende av att du gör ett bra jobb. Trivs du med tanken på det ansvaret så tror jag det är ett gott tecken på att det kommer att funka.
När jag var i den situation du är i nu, hade jag många diskussioner med den största ägaren för att försäkra mig om att vi har samsyn och att han (och de andra ägarna) verkligen är villiga att lämna ifrån sig ansvaret. Det finns många som inte vill ha personalansvar, men ändå inte är beredda att ge befogenhet och mandat. Eftersom han också själv är aktiv i bolaget ställde jag så utmanande frågor jag kunde. Till exempel hur han skulle ställa sig när jag i framtiden håller i löneförhandlingen med honom eller hur han skulle se på en förändring av sin egen roll.
Nånstans i diskussionerna med ägarna tror jag också svaret på din fråga om förväntningar finns. Generellt kan jag bara säga att förväntningarna och utmaningarna nog alltid är väldigt stora och breda. Som vd får man precis allt möjligt på sitt bord. Inklusive en massa frågor som ingen annan kan men som man bara har sig själv att vända sig till för att lösa. Det är något jag tycker är underbart!
En annan sak som är viktig att tänka på är vad vd-posten innebär mer formellt. Det finns ett personligt ansvar som inte alls finns på samma sätt som ”vanlig” anställd. Och Lagen om anställningsskydd (LAS) gäller inte vd. Så du måste lita på din styrelse och du måste ha avgångsvederlag i ditt anställningsavtal – annars kan du i praktiken tvingas sluta utan vare sig förvarning eller skäl.