ERIK: Välkommen till Jobbet & Livet, där vi i dag pratar om arbetslöshet. Erik Fors-Andrée heter jag, och jag har med mig Andreas Utterström.
ANDREAS: Goddag.
ERIK: Goddag. Jag ställde en fråga på LinkedIn för ett tag sen. Jag skrev så här: ”Om du skulle vara utan jobb, skulle du kalla det arbetslös, arbetssökande, mellan två jobb, söker nya utmaningar eller något helt annat?” Och jag fick en hel del svar. Vad skulle du själv säga, Andreas?
ANDREAS: Jag skulle nog ändå säga arbetslös, och bara för att man är arbetslös så behöver inte det betyda att man är misslyckad, eller att man inte försöker få nya jobb. Men vad svarade folk på LinkedIn?
ERIK: Jag fick en hel del spännande svar här. Någon som säger ”arbetslös”, någon säger: ”Lever i en öppen relation.”
[båda skrattar]
ANDREAS: Dubbelsidigt kanske?
ERIK: Sen har vi ”arbetsfri”, sen har vi ”fritidsforskare”.
ANDREAS: Ja, den känns inte så seriös.
ERIK: Nej, den här tycker jag faktiskt är rätt bra: ”Tillgänglig.” Ja, eller hur?
ANDREAS: Den är inte så dum.
ERIK: Det är apropå rakt på sak.
ANDREAS: Open for business.
ERIK: Ja, sen fortsätter det med mängder av varianter här: ”Relationssökare”, ”Freebasear”, ”Jag befinner mig i ett förändringsläge.”
ANDREAS: Vad skulle du säga själv?
ERIK: Jag skulle nog säga ”arbetssökande”, faktiskt. Det vi pratar om här egentligen, det är begreppet arbetslös och det stigma som finns runt omkring arbetslöshet.
ANDREAS: Men bidrar inte du till det, du som sitter och säger att det är så lätt med jobblivet och man har all makt i sina händer? Bidrar inte du till att shamea folk som inte har jobb?
ERIK: Ja, kanske. Det kanske är en del i problematiken, att det finns någonting där vi förhärligar jobb, där vi ser att ha ett jobb som en norm. Samtidigt så finns det nog ett stort mått som handlar om valfriheten i det. Om du inte har valt att vara arbetslös, så finns det någon form av shame i det. Men du kan ha dragit dig tillbaka, du kan ju faktiskt ha tagit tjänstledigt, du kan vara på ett sabbatsår, du kan ha gått i tidig pension.
ANDREAS: Eller på riktigt vara mellan två jobb?
ERIK: Ja, på riktigt vara mellan två jobb, absolut: ”Jag har sagt upp mig på föregående jobb. Jag har en månad innan nästa börjar.”
ANDREAS: Men vad tror du att det här tabut, om vi ska kalla det för det, var det kommer ifrån?
ERIK: Ja, men jag tror att det finns massor av djupa, historiska grejer. Jag tror faktiskt att det är bra att man tänker lite på det, om man själv är arbetslös, men också när man bara umgås med andra människor, att på något sätt, tänk till lite grann på varför tycker vi att det är så himla konstigt att vara arbetslös. Och jag tror en förstås jättefundamental sak är att det ofta är sjukt jobbigt att vara arbetslös, alltså rent ekonomiskt, privatekonomiskt. Och som kanske familjeförsörjare, eller du ska betala dina bostadslån. Det finns någonting i grund och botten som förstås är väldigt negativt och jobbigt. Sen så själva processen är knäckande i sig också, att söka jobb, därför att det är mycket som står på spel och man lägger ofta mycket energi i den ansökan man skickar in och i den process man är i. Och sen får man ett nej, och det blir som ett avvisande. Alltså, det har faktiskt varit olagligt att vara arbetslös.
ANDREAS: Dagdriveri, ja?
ERIK: Ja, och det där är himla viktigt att ändå komma ihåg. Det är inte så vansinnigt länge sen heller. På något sätt så, i synen på att vara arbetslös, så finns någonting negativt. Det är inte bara att du just nu inte har ett jobb, utan vi i samhället har sett dig som olaglig. Du har blivit intagen för att du inte har ett jobb.
ANDREAS: Ja, och sen som du säger, det är religiöst det där med det lutherska, och även en del uttryck som man ofta får höra, som man kanske inte tänker på kommer från det vi nu pratar om, det här: ”Man ska göra rätt för sig.”
ERIK: Ja, alltså, i det lutherska så är det det här, även om vi i Sverige inte är så särskilt religiösa, så lever vi ändå med en viss tradition runt omkring oss, och där finns ju, att du tjänar Gud genom ditt arbete. Och det säger sig själv att det är himla tungt. Du bryter alltså mot Gud om du inte har ett jobb, så det är rätt uppenbart att det finns väldigt, väldigt tunga rötter i varför det ser så här illa ut.
ANDREAS: Hur ska man göra för att inte låta sig tryckas ner av det här?
ERIK: Ja, men jag tycker om man inte själv är i det läget just nu, så tycker jag att man ska ta till sig av de här tankarna, och bara hjälpa människor som är där, att inte känna sig så shameade. Om man själv är där, en grej som jag tycker att man ska komma ihåg då, det är att du kan faktiskt också behålla den yrkesidentitet du hade, så behöver du inte gå från att, när du får den där klassiska frågan: ”Vad gör du, då?” Så behöver du inte direkt gå till: ”Ja, men jag är arbetslös.” Utan du kan fortfarande säga att: ”Ja, men jag är it-konsult. Just nu söker jag nya uppdrag.”
ANDREAS: Och fortsätt att träffa dina gamla kollegor dessutom.
ERIK: Ja, men precis. Så att man behöver inte göra det så vansinnigt mycket större än vad det är heller. Det tycker jag är en viktig grej. Men därutöver, sysselsätta sig. Det är nedbrytande att inte känna att man har någonting att göra. Se det som en möjlighet att göra någonting annat, plugga något, studera något, gå en kurs. Det finns hur mycket som helst gratis, utan att du ens behöver lämna hemmet, som du kan lära dig över hela världen.
ANDREAS: Om du var arbetslös nu, eller arbetssökande som du sa att du skulle kalla dig för. Vad skulle du hoppa på för kurs då?
ERIK: Just nu tror jag faktiskt att jag skulle plugga någonting relaterat till AI, artificiell intelligens, eller machine learning. Jag tror att de allra flesta människor går omkring med saker som är lite spännande och intressanta, men som man kanske inte gör, för att det är fullt upp i vardagen. Och det är väl ett utmärkt, inte bara tillfälle att göra något, utan att faktiskt sätt att inte bara vara arbetslös, utan faktiskt fylla sin vardag med någonting meningsfullt.
ANDREAS: Precis.
ERIK: Men sen tror jag att, en annan sak jag skulle göra, är att jag skulle förmodligen dra igång någon form av projekt. Och det skulle kunna vara någon sån här ren hobbygrej, eller det skulle kunna vara att jag träffar någon, har någon kontakt med någon som jag tidigare har jobbat med, där jag ser att det finns något som är viktigt att göra. Jag skulle tänka mig att jag gjorde det gratis en period, för att jag helt enkelt vill sysselsätta mig med någonting, och man vet aldrig vart någonting kan leda.
ANDREAS: Men du är en driven projektmänniska, det är det inte alla som är. Det viktigaste är kanske ändå att man inte bara är hemma och deppar, helt enkelt.
ERIK: Ja, precis.
ANDREAS: Så vad är take awayen då, Erik? Hur ska man inte fastna med det lutherska oket över sig?
ERIK: Vi måste bli bättre allihopa, tillsammans, på att på något sätt bryta oss fria. Både som individer, men också från ett mer samhällsperspektiv. Bryta oss loss från den där känslan.
ANDREAS: Därför att, om nu arbetsmarknaden går mer mot gig-ekonomi, och att man byter yrke flera gånger i sin karriär? Inte som förr, man kör guldklockan ända in i kaklet. Då kommer det förmodligen erbjuda, eller innebära, att man har perioder när man är mellan jobb, för att man håller på att skolar om sig, och söker nya saker, och så där.
ERIK: Ja, precis, och där avrundar vi för i dag. Vi hörs igen nästa vecka, och fram till dess, så är ni välkomna att gå in på LinkedIn och leta upp mig där, Erik Fors-Andrée, där fortsätter diskussionen.
