Det ser så definitivt ut.
Ett val. Ett beslut. Ett vägskäl.

Men nästan inget är oåterkalleligt.
Inte på riktigt.

Det finns beslut som är slutgiltiga.
Att avsluta ett liv. Att föda ett barn.
De flesta andra är inte så.

Du kan tänka om, börja om, göra om.

Ändå behandlar vi många val som om de vore livsavgörande.
Som om det gäller för all framtid.
Som att det skulle vara fel att ändra sig.

Så vi fastnar. Besluten blir för viktiga.
Beslutsångesten för stor.

Men nästan inget är slutgiltigt.
Vi beter oss bara som om de vore det.
Och det kostar oss mer än att ibland välja fel.