Jag jobbar med massa kreatörer.
Skapare. Konstnärer. Idésprutor.
Innovatörer. Entreprenörer. Nördar. 

Som kämpar med att både få göra det de älskar –
och samtidigt leva på det.

Den här texten är till er.

Det finns ett ögonblick i skapandet som inte tål att mätas.
En stund där det måste få vara kravlöst. Ostyrigt. Fritt.
Du vet när du är där – för du tänker inte på nåt annat. Du bara gör.
Bygger, skriver, målar, hittar på.
Inte för någon annans skull. Inte för att det ska bli något.
Bara för att du måste.

Din målgrupp just nu är: Du.

Och här kommer en regel för det läget:
Frågan ”vad ska det leda till?” är förbjuden. 
Skratta bara åt de som ställer den frågan. 
De är inte där du är. De kan få vänta.

För det finns två dimensioner i ett kreativt liv. 

Det fria, lekfulla, lustdrivna. Det du bryr dig om. 
Och det strukturerade, riktade, säljbara. Det som bär dig. 

Båda behövs. 
Men inte samtidigt.

Försök göra båda på en gång – och de kväver varandra.
Tänk på pengar medan du målar – och målandet stelnar.
Försök skapa fritt medan du räknar budget – och du tappar riktning.

Det handlar inte om att välja.
Det handlar om att växla.

Det är inte en balans. Inte en kompromiss.
Det är en rytm.
En växling.
En respekt för att vissa saker bara kan uppstå i frihet –
och andra faktiskt mår bra av struktur, skalbarhet och regler.

Så: tänk inte på pengar med färg på fingrarna.
Och måla inte när du ska sätta pris.

Gör det ena helt. Sen det andra.
Och låt dem leva i varandra –
men aldrig i samma stund.