Det kanske har med konjunkturen att göra, men jag får alltfler rätt desperata mejl och kommentarer på mitt inlägg om hur man skaffar jobb utan kontakter. Häromdagen skrev ”Alina” så här: ”Det låter att man ska anpassa sig till varje företag man söker jobb. Måste man ljuga att det är enda företag man vill jobba med. Efter många år arbetslöshet vill jag jobba var som helst med vem som helst och med vad som helst.”
Svaret på det här är otroligt enkelt:
- Ja, man måste anpassa sig till varje företag man söker jobb hos.
- Nej, man ska inte ljuga.
- Och slutligen: Nej, ingen kommer att anställa dig om du har inställningen att jobba var som helst, med vem som helst och med vad som helst.
När jag läste Alinas kommentar kom jag att tänka på dejtingvärlden. För de allra flesta människor är det nog rätt uppenbart att man måste möta varje människa man dejtar unikt, att man inte tjänar något på att ljuga om sig själv och framförallt: Att man absolut inte kommer lyckas med sin dejting om man vill ha en relation med vem som helst, var som helst och hur som helst.
Alina skriver också så här: ”Ska jag fantisera om unika företagets egenskaper??? Det känns som en hån.”
Återigen: Nej, du ska inte fantisera. Du ska läsa på.
Det som känns som ett hån är alla de hundratals jobbansökningar som bara klippts och klistrats från en ansökan till en annan. När någon skickar ett ansökningsbrev till Kalles pizzeria men skriver att de ”gärna vill jobba hos Tele2 för att jag gillar service”.
9 svar
Men hur ska man kunna läsa på om ett företag/verksamhet om tjänsten utlyses via ett bemanningsföretag? Då får man oftast ingen information alls om vad för slags företag/verksamhet det rör sig om och man har ingen chans att kunna läsa på, fast man vill göra det. Jag känner mig smått handikappad med såna platsannonser men har inget annat val än att försöka sälja in mig till själva yrket, men inte till arbetsgivaren.
Jag håller med. Det är komplicerat när det är genom ett bemannings- eller rekryteringsföretag. Prova först och främst att ringa och prata med dem – i många fall kan man få veta vem deras kund är, eller i alla fall få några ledtrådar. Sen finns det ofta ledtrådar i annonsen – hur stort företag det är, vad de har för inriktning, var det ligger etc. Ofta kan man utifrån detta lista ut vilket företag det är, eller i alla fall komma ner till 2-3 tänkbara.
[…] shared Kommentarer till Måste man ljuga för att få jobb? av Sarah. Kommentarer till Måste man ljuga för att få jobb? av […]
Bäst är att utveckla kontakter! Bara börja prata med folk! Hitta dom du tycker om och jobba dig vidare!
Tack för en fin blogg!
Hej
När jag rekryterade fick jag FANTASTISK personal genom att nogsamt läsa igenom ansökningarna.
Visst sållade jag också det mest uppenbara eftersom det var runt 300 sökande på varje tjänst.
Däremot så fäste jag inte stort avseende vid roliga färger och tjusiga layouter. Ju yngre personerna var, ju mer kan man förvänta sig av sådana glassiga och självsäkra (och med största säkerhet med hjälp av coachers eller föräldrars komponerade) uttryck.
Dessutom inbillade jag mig inte att de brann för jobbet eller att de var så intresserade bara för de kollat lite på hemsidan. Nej nej.
Många har heller inte det sättet att uttrycka sig, utan ett mer torrt förhållningssätt men är JÄTTEBRA medarbetare. Ja ofta BÄTTRE vill jag påstå när man väl provat dem. De flesta är också lite rädda för att börja jobba då kraven i annonserna är så högt ställda. De flesta är väluppfostrade och far inte med osanning om sin egen förmåga.
Därför blir jag lessen att höra hur stor vikt som läggs på fel saker i rekryteringen.
Jag föredrar väluppfostrade personer som håller sig till sanningen.
Av de yngre som jag rekryterat har jag med förkärlek rekryterat de som gjort sitt brev och cv själv utan inblandning. De kan ha lite grammatik och stavfel och använt ett slitet personligt brev, men det viktiga är att att man ser att de någorlunda har läst igenom annonsen och hellre är underkvalificerade än överkvalificerade. (Inte för att kunna sätta lägre lön men att för att ge bra lön och få dem att växa – då växer företaget också fast kanske lite långsammare men hållbarare)
Sådana floskler som att brinna för företaget och få drömjobbet finns inte hos normala människor. Om det till äventyrs skulle vara sant så dröjer det inte länge förrän de brinner för något annat företag eller jobb. De lämnar dagen efter att de är upplärda och hur lönsamt är det? Man står ut mer eller mindre bra..så enkelt är det i dagens slimmade organisationer.
Jag kan skratta högt när jag tänker på hur de arbetsledare som ratat min DUGLIGA personal, för att de inte varit ”fina” nog, får slita med nyrekryteringar och problem i sina personalgrupper.
Tänk att jag hittat kanonpersonal i mina kollegers papperskorgar, eftersom jag vet hur bakvänt de tänker.
De har inte ringt upp dem för de tror att ”människan är vad hon skriver”, och de ringer inte ens på referenserna även om de får göra det efter telefonsamtalet.
Man måste ringa på minst två referenser,och dra egna slutsatser om de förra arbetsgivarna talar illa om dem.
Har de inte arbetat på länge får man ge dem kortare arbetstider i början så de vänjer sig.
Oftast döljer sig det en duktig och plikttrogen person bakom de uppstyltade och ocharmiga breven som du lägger så lite vikt vid.
Att vara väl insatt i bidragsregler och A-kassa som de är insnärjda i är väldigt bra också för att forma ett tryggt förhållande mellan dig och din nya personal. Självförtroendet är ofta i botten och det skadar varken dem eller dig att de har en livlina som trygghet. Ingen gör ett bra arbete i skräck och hets.
Vad som gäller är att de ska få så BRA lön du bara har råd att ge. TID att komma in i arbetet. Känsla av att de inte behöver spela någon de inte är. Ja du såg rätt…inte SPELA någon de inte är inför DIG som rekryterare. DU ska stödja dem i spelet på arbetsplatsen om det är bemanning eller ute hos kunder.
Man måste vara beredd att lägga tid på instruktioner och telefonsamtal från personalen när de stöter på svårigheter.
Som du själv skulle vilja bli behandlad med andra ord.
Arbetsglädje som kommer smygande med tiden och stolthet över väl uträttat arbete som jag som chef SER, kan inte underskattas.
Framförallt så är det ren lathet och kortsiktighet av rekryterare och chefer att försöka få perfekt och välutbildad personal omgående. Min erfarenhet är att om de är så erfarna från början är deras intresse för att komma vidare större än att göra ett långsiktigt gott arbete.
Man kan också i branscher som kräver timvikarier och korta insatser få bra vikarier som stannar i många år om man letar på riktigt och som rekryterare läser igenom ansökningarna aktivt.
Letar du efter personal som ska arbeta i din närmaste omgivning som tjänsteman gäller samma sak. Ju bättre brev ju större anledning att vara misstänksam!
Tack för din kommentar! Jag håller helt med om att många annonser ställer alldeles för höga krav och att många rekryterare tar ansökningar på alltför lite allvar. Däremot håller jag inte med om att ”normala” människor inte skulle brinna för sitt jobb. Jag är övertygad om att alla kan hitta något de brinner för.
Sen undrar jag: Hur många av de 300 sökande du fått, valde du att träffa och ta referenser på?
Angående: ”Ju bättre brev ju större anledning att vara misstänksam!” KANSKE kan ett bra skrivet brev vara ett bevis på att personen har lagt ner sitt liv på att få till ett bra brev för ett jobb den verkligen vill ha och KANSKE även passar väldigt bra för. Tycker att det, om något, förtjänar åtminstone en intervju där rekryterare som tänker enligt ovan kan kontrollera hur reella dessa misstankar är. Hoppas inte du kastar sådana i papperskorgen, för då är allt upp och ner i denna åtstramade perfektionssökande värld där inte ens det synligt perfekta längre duger! Annars glädjer det mig att läsa att det finns kloka rekryterare där ute.
bra svar. jag är personligen ur kass på cv och liknande. men jag kan prata för mig och brinner för det jag gör. leter i dagens läge jobb men systemet skriva brev stänger ofta dörren direkt för mig. har i stället börjat gå till ställen jag vill jobba och visa upp mig och prata för min sak. Men ännu inget jobb:(
Förstår inte resonemanget. Då betyder ju att om man t.e.x vill komma in på en utbildning och det bara finns 2 skolor som har denna utbildning så kan man strunta i att söka dessa om det visar sig att man inte håller med om precis allt som skolan står för och hur kurserna är upplaggda. Det blir omöjligt att framföra kritik eftersom man förväntas hålla med om precis allt. Alla mäniskor är olika och tycker olika om saker, det är ingenting att göra åt. Med den atityden du tycker att man skall ha så blir de allra flesta tvungna att ljuga för att få ett jobb. Att jämmföra jobb med dejtingvärlden är dessutom extremt långsökt, eftersom dejting handlar om kärlek. Du planerar väll ite att inleda en kärleksrelation med de jobb du söker?