Abraham Maslow
Abraham Maslow

Jag gissar att detta har gjorts, så jag kastar bara ut det som en idé: Skulle man inte kunna tillämpa Maslows behovstrappa på organisationsnivå istället för på individnivå?

Maslows klassiska behovstrappa handlar om att vi som människor måste tillfredsställa våra behov i en viss ordning. Innan vi är mätta kan vi till exempel inte tänka på kärlek. Den ser ut så här:

  1. Vårt kroppsliga behov (mat, dryck, luft…).
  2. Vårt behov av trygghet (säkerhet, skydd, bostad…).
  3. Vårt behov av kärlek och gemenskap (social gemenskap, familj…)
  4. Vårt behov av uppskattning (känna sig kompetent, få erkännande…)
  5. Vårt behov av självförverkligande (ta tillvara på inneboende möjligheter…)

I företagets ekosystem borde man kunna identifiera flera steg av behov, på ett liknande sätt som Maslow gjort för människor. Jag gör ett försök:

  1. Kroppsligt. Lönsamhet och finansiering.
  2. Trygghet. Juridiska krav.
  3. Gemenskap. Värderingar, kultur.
  4. Uppskattning. Kundnöjdhet, uppskattad på marknaden.
  5. Självförverkligande. Mission, CSR, socialt ansvarstagande.

Här finns förstås flera saker som inte alls är självklara. Är det till exempel så att företagets behov av lönsamhet och finansiering kommer före behovet av att följa juridiska krav. Jag menar att det gör det. Lönsamhet och finansiering är grunden för allt företagande, utan det behöver man heller inte följa några juridiska krav. Och de flesta framgångsrika företag har nog startats med en idé om hur man kan tjäna pengar eller finansiera sin verksamhet, snarare än i juridiska krav. Juridiska krav är mer ett nödvändigt ont, som uppstår i det ögonblick man har någon form av lönsamhet eller finansiering.

Sen kan man ställa sig frågan om det verkligen är så att man måste uppfylla steg 1-4 innan man kan börja tänka på socialt ansvarstagande. Det startas ju fler och fler företag som tänker csr redan från start. Jag tror att dessa företag har csr så djupt inbyggt i sig att man i princip kan se det som en del av själva affärsidén. Men det känns ändå som att trappan håller. Kan man inte finansiera och/eller få lönsamhet (samt överliggande steg) så kan man ändå inte jobba med csr.

Återstår att se: Är det här en modell som kan vara till nytta i något sammanhang?

Jag vill påskynda utvecklingen mot ett mer flexibelt, öppet och dynamiskt arbetsliv. Jag är entreprenör, föreläsare och digital affärsrådgivare. Från att ha jobbat i stora organisationer som PwC, Socialstyrelsen och Försvarsmakten, driver jag nu ett litet team där kultur och samhörighet byggs med digitala verktyg. Utan kontor och med spridning över fyra kontinenter samarbetar vi helt online. Vill du prata mer? Du hittar mig på bland annat LinkedIn eller så kan du hitta en tid i min lunchkalender.