Idag skulle jag vilja ha lite input från dig som läser.
Många som läser den här bloggen är chefer, ledare eller intresserade av ledarskap.
Du försöker åstadkomma något. Kanske bättre lönsamhet. Tillväxt. Bättre arbetsmiljö. Mer kundvärde. Eller möjligen alla ovanstående.
Oavsett om du har varit ledare ett tag, eller precis börjat, så gissar jag att du har upptäckt en del saker som du tycker är frustrerande. Sånt som du gång på gång känner att du inte riktigt får ordning på, inte riktigt förstår dig på, inte riktigt kommer nånvart med.
Så en fråga till dig: Vad är din största frustration som ledare?
Skriv en kommentar nedan.
(Foto: Flickr, Evil Erin, Creative Commons 2.0.)
10 svar
Det som stör mig mest i min roll som ledare (chef i en kommun) är att jag begränsas av alla gemensamma principer inom olika områden (IT, webpublicering, lönepolitik, internkontroll osv). Det är inte så att jag inte förstår behovet av gemensamma lösningar inom ett antal områden i en stor organisation. Men de begränsar mig i mitt uppdrag och jag upplever sällan det mervärde som är syftet med de gemensamma lösningarna.
Det är min bild också, av flera stora organisationer jag jobbat i (har märkt att det handlar om storleken på organisationen och inte huruvida det är offentlig/privat, som många tycks tro). Vore otroligt om man i dessa organisationer tillämpade principen att När ändringar av rutiner kräver många timmar/dagar av diskussion och följdeffekter i andra rutiner, så har man egentligen glömt bort vad man faktiskt har rutinerna till.
Det som frustrerar mig mest är att aldrig veta. Oavsett hur jag utreder inför ett beslut så finns det för mycket osäkerhet kvar om hur beslutet kommer tas emot.
Håller med!
Som ledare kan jag ibland bli frustrerad över kollegor som inte levererar. Trots massor av samtal, löften, coaching, feedback så händer det ibland ingenting. När man har gått igenom alla varför, motiveringar osv och ändå får tillbaka ett gäng bortförklaringar, det är ett problem som jag upplever som ledare.
Håller med. Det återkommer gång på gång. Men det är bara att inse att man får går tillbaka till sig själv, även vad gäller detta: Dels hjälpa folk att utveckla sitt personliga ansvarstagande (återkommer med ett inlägg om detta framöver), dels att själv våga ställa tydliga krav och följa upp – det är något som jag verkligen jobbar med att bli bättre på.
Mest frustrerande är att tappa bra personal!
Jag förstår hur du menar och jag har några chefer som också tycker det är väldigt frustrerande att förlora bra personal. Men själv ser jag faktiskt detta mer som ett problem, helt enkelt, än som frustration. Personalen måste ju utvecklas och få hitta sina vägar. Det är förstås otroligt synd varje gång man tappar någon, och man inser hur mycket tid man måste lägga på att rekrytera och utbilda en ersättare, men ändå känner jag mig ofta överlag glad för personens skull.
Mest frustrerande är när jag inte lyckas leverera eller agera upp till mina egna förväntningar. När jag prioriterat fel, inte gjort något i tillräckligt god tid för att slippa stress. Lagt tid på akuta sker istället för långsiktig förändring, flytt till mailkorgen istället för att ha ringt en besviken kund.
Har samma frustration, som en lätt ångest över att jag vet att det finns viktigare saker att göra men jag håller ändå på mer de brådskande sakerna istället. Har du några tips på hur man blir bättre på det?