Den här veckan har vi HBT-vecka.
Men vi behandlar ju redan alla lika. Eller? 

Jag gissar att nästan alla anser att de behandlar människor lika. Det finns vad jag vet ingen undersökning som visar det, men så tror jag att det är.

Att alla inte blir behandlade lika finns det däremot forskning om. Till exempel i vården, i yrkeslivet eller i våldssituationer.

Och det är ju märkligt. Att ingen behandlar människor olika. Men att människor ändå blir behandlade olika.

Till exempel så tror jag inte att någon i min ledningsgrupp tycker att de behandlar jobb-sökande olika för att de har utländsk bakgrund.

Ändå så har jurister med utländsk bakgrund sex gånger så svårt att komma in på arbetsmarknaden som de med svensk bakgrund, enligt Jusek.

Därför har vi HBT-veckan. Helt enkelt för att uppmärksamma att människor behandlas olika och skapa tanken hos var och en: ”Jag kanske också gör det, även om det är omedvetet.” Då kan vi leva upp ännu bättre till vår jämlikhets- och mångfaldsplan:

Vi tror på mångfald. Vi väljer att se mångfald som en tillgång, inte som en belastning, för vår verksamhet. Våra medarbetares olikheter är vår styrka och det är något som vi ska tillvarata och ytterligare utveckla.