Hur beskriver du dina drivkrafter?

ERIK: Välkommen till Jobbet & Livet, podden där vi pratar om hur du utvecklas i jobblivet och hur du söker och får ett nytt jobb. Jag heter Erik Fors-Andrée och jag är expert på jobbliv. Jag har med mig min sidekick Andreas Utterström.

ANDREAS: Hej Erik.

ERIK: I dag ska vi prata om drivkrafter och hur beskriver man sina drivkrafter i sin jobbansökan eller på en intervju, eller när man är ute och söker sig vidare till nästa jobb.

ANDREAS: Men jag tänkte att vi skulle börja lite mer grundläggande Erik, nämligen hur man hittar sina drivkrafter, för det är ju en förutsättning för att man ska kunna beskriva dem. Och måste man lägga sig i psykoanalys-soffan för att hitta sina drivkrafter, eller hur gör man? Det är kanske inte alltid så lätt att sätta fingret på.

ERIK: Det är verkligen inte lätt. Det är nog också faktiskt oftare rätt ångestframkallande. Det är svårt att blicka inåt. Jag tror att det här är ett sånt där tillfälle när man lite grann får bita sig i tungan och konstatera att: ”Jag måste ta mig tiden och faktiskt blicka lite inåt.” Personligen så står jag mycket för en någorlunda rationell process i det hela. Jag tycker att man ska sätta sig ner med papper och penna och fundera utifrån några olika frågeställningar. Man kan ju fundera till exempel utifrån: ”Vad vill jag egentligen bidra med? Vilka frågor är viktiga för mig? Vad går jag igång på när jag tittar på nyheterna? Vad är de värsta frågorna?”

ANDREAS: Men det där låter ju väldigt ädelt. Tänk om min drivkraft när det gäller jobbet bara är pengar. Det ser ju inte så jättetrevligt ut om det står det i min jobbansökan.

ERIK: Det ser inte så jättetrevligt ut, absolut. Samtidigt så tror jag att om din drivkraft på riktigt är pengar, då får du söka dig till den typen av jobb där drivkraften på riktigt är pengar. Och det finns de jobben. Du kan hitta de personer som faktiskt står helhjärtat och säger att: ”Jag drivs av pengar.” Då är det dem personerna du ska jobba tillsammans med.

ANDREAS: Men tror du inte att de personerna i stället står och säger att: ”Jag är tävlingsinriktad”, och så är det latin för att: ”Jag vill tjäna så mycket pengar som möjligt.”

ERIK: Absolut. Vi kan nog komma tillbaka till det. Du gjorde ju en snygg uppdelning där, mellan att hitta och beskriva. Det där är så här, hur beskriver man det då? Lite kort så tror jag att ofta så blir det klyschigt när du försöker hitta andra ord än de första du tänker på.

ANDREAS: Mm. Men låt säga nu, att man har hittat sina drivkrafter, och sen ska man då beskriva dem när man söker jobbet. Hur gör man då för att inte bli fyrkantig och klyschig, så att man hamnar i att: ”Jag är en prestigelös do:er som gillar att få saker och ting gjorda”, och du vet, allt det där.

ERIK: Snyggt.

[båda skrattar]

ERIK: Nej, men jag tror … jätteviktigt är att våga vara lite mer talspråkig, faktiskt. Fånga saker som du säger dem. Fånga saker när du sitter och pratar med vännerna över ett glas vin, eller så. Hur du uttrycker dig då, vad är det ni tillsammans går i gång på? Försöker att skriva ner dem ganska rått, enkelt. Sen måste man förstås alltid redigera lite grann, och man kan inte skriva precis hur som helst när man uttrycker sig i ett professionellt sammanhang, men ofta tycker jag att vi har tendens att gå alldeles för långt i våra försök att vara, ja, i någon mån, professionella. Vi slipar så mycket på formuleringarna att det inte blir någonting personligt kvar.

ANDREAS: Får jag testa en grej på dig då? Jag har funderat på: ”Vad är det jag tycker är roligt?” Jag började som journalist och nu är jag kommunikationskonsult. Det jag egentligen tycker är kul, det är att se hur saker och ting fungerar bakom kulisserna. Det får man ju ofta göra som journalist, men även i den rollen jag gör nu. Man sitter med någon marknadschef på ett företag, som har gjort någon slags analys av samhället, som då ligger till grund för den här kommunikationsinsatsen som man ska göra nu. Är det ett bra sätt att beskriva min drivkraft om jag skulle uttrycka mig så talspråkligt: ”Jag gillar att se hur saker och ting fungerar bakom kulisserna?”

ERIK: Det tycker jag är utmärkt. Har du skrivit det på din LinkedIn-profil?

ANDREAS: Nej, det har jag inte, men det borde jag. Vi har ju pratat om LinkedIn-profiler.

ERIK: Det borde du definitivt göra. Hur många kommunikationskonsulter skriver det? Men får jag bara hoppa in där, för det är ju roligt när du beskriver det så här. Det är ju precis det som är svaret på din fråga där: ”Hur ska man göra då?” Det vi upplever ofta i de rådgivande samtal som jag har och som mina kollegor har, det är att vi låter någon berätta något och sen kan vi avbryta dem mitt i. Och fråga: ”Vänta. Det du just sa nu, har du skrivit det i din jobbansökan eller LinkedIn-profil?” Och i de allra flesta fall så har folk inte gjort det, utan de har uttryckt sig i ett mycket, mycket mer abstrakt, flummigt och klyschigt sätt.

ANDREAS: Och varför blir det så då?

ERIK: Vi tror att vi måste uttrycka oss på ett väldigt speciellt och fint sätt, så att vii skalar bort allt som är personlighet. Det är ju personligheten som ska fram. Det är själva poängen.

ANDREAS: Mm, men är det verkligen viktigt då, att drivkraften kommer fram när man söker jobb? Är det inte cv:et som ska tala för sig själv?

ERIK: Det är jätteviktigt att drivkrafterna kommer fram. Du får jobb för den kompetens du har. Och kompetens är ett otroligt brett begrepp. Kompetens handlar om allting som gör att du kan göra ett bra jobb. Du gör ett bättre jobb om du har drivkraften.

ANDREAS: Nu har ni ju anställt en person. Hur hade hon skrivit då, kring sina drivkrafter?

ERIK: Jag tog fram hennes ansökan här. Hon skriver bland annat: ”En av mina främsta egenskaper är att jag brinner för att hjälpa mina medmänniskor, oavsett om det är en kollega eller kund.” Det är ju intressant då att hon uttrycker det som en egenskap, men egenskapen är att hon brinner för, vilket ju snarare kanske är en drivkraft då. Hon går tyvärr inte vidare in på det, så att här är hon ju och nosar på en egenskap, men jag vet ju alldeles för lite egentligen för att kunna dra någon slutsats om vad som faktiskt driver henne. Det var ju vad vi gick vidare på i intervjun och grottade ner oss mer i.

ANDREAS: Drivkrafter kan ju komma fram mellan raderna i det här ansökningsbrevet eller -mejlet, eller vad det nu är. Eller så kan man ju faktiskt skriva rent ut: ”Min drivkraft är … ABC.” Vilket förordar du?

ERIK: Jag förordar inget. Jag förordar att hitta ett sätt att göra det som är naturligt för dig själv. För vissa personer är det naturligt att skriva: ”Jag älskar att …” Men de flesta människor har svårt att lägga så starka människor i sin mun och få det att kännas trovärdigt. Den som gör det på ett trovärdigt sätt ska ju förstås göra det, men annars finns det mängder av andra sätt. Om du pratar väldigt mycket och ingående om någonting, om man kan läsa sig till att du återkommer till samma tema gång på gång i din ansökan, så finns det ju drivkrafter bakom det också. Du ska vara så tydlig som möjligt, men hitta ditt eget sätt att vara det.  

ANDREAS: Mm. Jag kom att tänka på en annan grej. Vi har barnvakt via ett företag som heter Nanny.nu, som förmedlar mest tjejer, som barnvakt. Då, när de försöker matcha ihop en med en tjej, så får man en liten videopresentation skickad till sig. Och då är de mallade. De säger vad de heter, vart de bor och varför de skulle bli en bra barnvakt. Och där kommer det faktiskt fram deras drivkraft. De säger olika saker, de tycker om att leka, tycker om … alltså, vad de gillar, så det är egentligen ett mallat sätt att få fram drivkraften till varför de har sökt det här jobbet.

ERIK: Om jag bara får haka på där, du frågade ju tidigare varför räcker det inte med cv:et. Det här är väl ett klockrent exempel. Jag tror att de flesta människor, om man tänker sig in i situationen att man ska anlita en nanny, skulle du bara titta på cv:et då, och konstatera att den här personen har varit hos fyra familjer tidigare? Eller skulle du vara intresserad mer av personen bakom? Jag tror att de allra, allra flesta skulle vara väldigt intresserad av vem är människan? Varför vill han eller hon faktiskt jobba med oss, eller mina barn?

ANDREAS: Vad de säger som svar på den där frågan, det är nästan det som sätter hela intrycket för mig av vem de är och om det här skulle funka. Det är oerhört intressant, faktiskt.

ERIK: Absolut. Om vi går tillbaka till det här om hur man hittar sina drivkrafter. Så där tycker jag att det finns mycket att rota i, när man ser från det här perspektivet som du sa nu. Om du skulle ha tio uppgifter att göra, och du får själv välja i vilken ordning du tar dem i, vilka uppgifter blir först gjorda? Det är ett intressant perspektiv att hitta sina drivkrafter. Om du ser tillbaka på de jobb du har haft, vilka gånger har du som mest sett fram emot att gå till jobbet på måndag morgon? De tillfällena, där kan du hitta vad som ger dig en drivkraft och vad som ger dig en mening i jobbet.

ANDREAS: Och penna och papper, som du alltid förordar.

ERIK: Jag förordar alltid penna och papper. Du kan ju sitta och skriva på dator också, men det finns en frihet i att kunna skissa, dra streck i olika riktningar, inte vara så bunden i att bara skriva ord under varandra. Rita figurer. Var mer öppen och kreativ när du söker dig framåt i det här. Där avslutar vi för i dag. Gå in och betygsätt och prenumerera gärna på podden, så att det är fler som hittar till oss. Följ mig också gärna på LinkedIn. Jag finns på Erik Fors-Andrée. Där berättar jag om en del tips, råd och tankar om hur du utvecklas i jobblivet. Vi hörs igen nästa vecka.