En sak som ofta irriterar mig när jag hör det, är när chefer pratar till sina medarbetare i vi-form när de berättar om (företrädesvis negativa) beslut.
- ”Vi har beslutat att skära ner…”
- ”Vi har beslutat att avbryta sammarbetet…”
- ”Vi har beslutat att säga upp dig…”
Det finns situationer då ett ”vi” är motiverat. Men i de allra flesta fall är det faktiskt enskilda personer som fattar beslut, inte ”vi”.
Jag kämpade med det här i min ledningsgrupp när jag var vd. Olika personer med olika roller fattar olika beslut över olika frågor. Vi sitter visserligen i en grupp och man kanske kan uppfatta det som en demokrati, men det är sällan så. Och när vi går ifrån mötet, måste var och en göra beslutet till sitt.
Grupper kan inte fatta beslut – det är personer som fattar beslut
Även om man har röstning.
Det här tror jag kan vara en spännande utmaning för många ledningsgrupper. Ta några beslut som fattats de senaste veckorna och fråga er vem som egentligen fattade dem. Kommer ni inte fram till något annat namn än ”vi” så skulle jag säga att det var vd:s beslut. Och då är frågan: Hade det inte varit tydligare ledarskap att säga att ”vd har beslutat att” istället för att gömma det bakom ”vi”?
Fördelar med jag-form
- Det finns ett tydligt ägande av frågan
- Det finns ett tydligt ansvar – det går att utkräva ansvar
- Alla vet vem de ska prata med om beslutet
- Det blir mer kraftfullt
- Det är mer ärligt
Ett ytterligare skäl att undvika ”vi” är att det lätt också skapar ett ”dom”. Vi i ledningen har beslutat något för er medarbetare. Jag tror det är bra att ”vi” så långt som möjligt alltid omfattar hela organisationen, inte bara en del av den.
”Vi” finns lite överallt i vardagen. Ibland säger jag till exempel ”då gör vi så” men menar egentligen ”då beslutar jag att vi gör så”.
Detta inlägg är #6 i utmaningen #blogg100, som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar.