Projekttriangeln är en av grundbultarna i projektmetodik. Tid (”jag vill att det ska gå snabbt”), pengar (”jag vill ha det billigt”) och resultat (”jag vill att det ska bli bra”) blir var sin sida i en triangel för att visa på beroendena mellan de tre enheterna. Poängen är förstås att förändras kraven på ett område så måste även de andra förändras. Om man till exempel ökar kraven på projektets resultat så måste man utöka tiden och/eller budgeten. Och minskar man tiden måste man sänka kraven på resultaten eller utöka budgeten.

En klassisk diskussion mellan projektledare och projektbeställare kan se ut ungefär så här:

Projektledaren: Vad är absolut viktigast i projektet – tiden, pengarna eller resultatet?

Projektbeställaren: Det kan vi inte prioritera, vi måste uppnå alla de mål vi har definierat.

Det är lätt att förstå projektbeställaren i det läget och det ligger också mycket i det. Det är vettigt att utgångspunkten är att uppnå samtliga kriterier. Men projekttriangeln är framförallt en metodfråga. Under ett projekt kan en rad oförutsedda händelser inträffa och beroende på vad man prioriterar i projekttriangeln kommer projektgruppen att agera olika.

Och i praktiken finns det alltid ett område som är viktigare än de andra. När tiden går är man plötsligt beredd att skjuta till pengar, eller när pengarna börjar ta slut är man plötsligt beredd att dra ner på resultatet eller utöka tiden. Så det är alltid bättre att definiera det tillsammans först, istället för att agera i blindo.

Utan att komma projektledare och projektbeställare kommer överens blir det lätt som i Mynty Pythons 100-meterslopp for people with no sense of direction.