
Arbetsglädje låter ju som att man bara ska ha kul på jobbet, sitta i en sacco-säck i myshörnan och prata med kollegor. Men så ska det ju inte vara! Erik berättar om de fyra ingredienser som krävs för att vi verkligen ska trivas på jobbet, bortom fikastunderna och småsnacket. Vi pratar om relationer på jobbet, om prestation, om mening och om självständighet.
Hela avsnittet i text
ERIK: Välkommen till Jobbet & Livet, podden om hur du skapar ett bättre, och mer utvecklande eller meningsfullt jobbliv. I dag ska vi prata om arbetsglädje. Begreppet arbetsglädje, och vad det egentligen innebär. Finns det något som … kan man verkligen prata om arbetsglädje? Jag heter Erik Fors-Andrée, och jag är expert på jobbliv, driver ett företag som heter GoMonday som hjälper människor vidare i jobblivet. Jag har med mig min sidekick, Andreas Utterström.
ANDREAS: Som känner sig lite skeptisk. Ska du dissa arbetsglädje nu också, Erik?
OKÄND 1: Yeah, we have all this paperwork, and it needs o be filed by the end of the year. If I do not get it done, I will be fired.
OKÄND 2: It’s someone’s fear. You do not even like your job?
OKÄND 1: So, who does?
OKÄND 3: Oh, I like my job.
OKÄND 4: Oh, I love my job.
OKÄND 5: I cannot wait to go back to work.
OKÄND 6: I cannot get enough dinosaurs.
ERIK: Välkommen till Jobbet & Livet, podden om hur du skapar ett bättre, och mer utvecklande eller meningsfullt jobbliv. I dag ska vi prata om arbetsglädje. Begreppet arbetsglädje, och vad det egentligen innebär. Finns det något som … kan man verkligen prata om arbetsglädje? Jag heter Erik Fors-Andrée, och jag är expert på jobbliv, driver ett företag som heter GoMonday som hjälper människor vidare i jobblivet. Jag har med mig min sidekick, Andreas Utterström.
ANDREAS: Som känner sig lite skeptisk. Ska du dissa arbetsglädje nu också, Erik?
ERIK: [skratt] Ja, min vana trogen, så försöker jag att alltid dissa något.
ANDREAS: Intressant bara som start, vad lägger du i begreppet? Själv lägger jag i begreppet att, det ska inte gå emot att gå till jobbet. Det är arbetsglädje. Vad tänker du på, när du hör begreppet?
ERIK: Nej, men jag tänker ungefär samma sak. Jag gillar egentligen … alltså, jag gillar naturligtvis det som finns i arbetsglädje. Innebörden i begreppet tycker jag är jätteviktigt. Det jag har lite svårt med, är snarare hur det används. Dels så uppfattar jag att det är många som skruvar lite på sig och tycker att: ”Nej, men vadå, jobbet handlar väl inte om glädje. Jag går väl inte till jobbet för att ha kul?” Och det håller jag med om. För många är det inte det, det handlar om. Jag går inte till jobbet i första hand bara för att ha kul. Det är inte skratt-timmen. Och alla såna här glädjecoacher, där man ska stå och klappa händerna, och…
ANDREAS: Du vill inte sitta i en saccosäck och skratta, i någon slags myshörna?
ERIK: Alltså, jag gör det gärna, men absolut inte på kommando. Att arbetsglädje har hijackats av arbetsgivaren. Pratar vi arbetsglädje, så är det nästan alltid ett arbetsgivarperspektiv, medan det ju egentligen förstås måste handla om dig.
ANDREAS: Men är det så konstigt att det … Är det inte arbetsgivaren som är ansvarig för stämningen på jobbet, om vi ska använda det begreppet? Eller nu ser du skeptisk ut. Du tycker inte det här då, eller?
ERIK: Självklart så har arbetsgivaren ett jättestort ansvar, men det betyder inte att man själv som person kan friskriva sig ansvar. Ytterst sett så måste det ändå vara ditt ansvar, att om nu arbetsgivaren är en idiot, ja men, då måste du gå därifrån.
ANDREAS: Men kan inte det där gnället bli en del arbetsglädjen då? För ingenting enas ju om en gemensam fiende i form av chef, eller ägaren till exempel.
ERIK: Ja. Nej, men det finns ju en poäng i. Och för att ta det där arbetsgivarperspektivet, det finns ju till och med undersökningar som visar att medarbetare som gnäller lite grann, gör att vi får en starkare kultur. Men alltså någonstans, jag tycker att det säger sig själv, att det finns ju inget positivt i att se det på det sättet.
ANDREAS: Men du vill inte skratta i saccosäcken på kommando. Men du vill ändå ha roligt på jobbet, och du säger att det är arbetstagarens, den anställdes, ansvar. Minst lika mycket som arbetsgivarens i alla fall. Vad innebär det konkret för en anställd?
ERIK: Ja, det innebär … Dels så måste man faktiskt tycker jag släppa den här offerkoftan, offermentaliteten, och se att man själv har en väldigt stor del i hur man mår, hur man trivs, hur man utvecklas. Det betyder inte att arbetsgivaren inte har ansvar. Alltså, krasst sett, ytterst, så får du helt enkelt byta jobb, om du inte kan hitta en annan lösning. Men dessförinnan, så finns det … Du måste försöka ta upp frågor. Du måste försöka prata med chefen, prata med en HR-avdelning eller personavdelning. Försöka få till en förändring. Självklart, alltså när man säger så här: ”Ja, då måste man byta jobb.” Det är också lätt då att avfärda: ”Men det är väl inte så lätt.” Nej, det är ingen som säger att det är lätt heller.
ANDREAS: Men nu pratar vi mycket förhållandet chef-anställd till exempel, men arbetsglädje handlar ju om relationen mycket mellan kollegor, som är på samma nivå.
Så hur ska man göra där då, är det bara AW en gång i veckan, så är problemet löst?
ERIK: Det är fyra grejer som återkommer mycket om man tittar på forskning, när trivs vi som allra bäst på jobbet? Och en av dem är relationer, precis som du är inne på. Och då kan man till exempel se att den som anser att den har åtminstone en vän på jobbet, trivs betydligt bättre. Den som anser att den skulle kunna käka middag utanför jobbet, med kollegor från jobbet, den trivs betydligt bättre, så relationer är en sak. En annan viktig dimension för att verkligen trivas, det kan sammanfatta som prestation. Vi vill känna att vi åstadkommer något, att vi gör någonting, att någon också uppmärksammar att vi gör någonting. Bland det värsta som finns är ju det där när man sitter och jobbar stenhårt på någonting, och så inser man efteråt att det var tydligen ingen som behövde det här jag gjorde. Ytterligare en dimension i det här är meningsfullhet, och det är väl på något sätt att bidra fast på det högre planet, att det här jag bidrar med faktiskt kommer någon till gagn också, gärna att det kommer en annan människa till gagn. Att det hjälper andra människor, att det hjälper mänskligheten i någon mån. Och sen den fjärde dimensionen är autonomi, eller självständighet. Att vi vill inte ha någon som står och tittar oss över axeln, å ena sidan. Men vi vill heller inte vara utlämnade i att inte ha någonting alls att förhålla oss till. Vi behöver ha möjligheten att utföra vårt jobb, på ett sätt som vi känner att vi har kontroll över.
ANDREAS: Men alla vill inte ha roligt på jobbet, Erik. Jag har en kompis som säger … som inte förstår vad folk pratar om, när de snackar om att de ska ha kul på jobbet. Han vill gå till jobbet, utföra sin uppgift, stämpla ut och gå hem, och känna att han bidragit med något, men han behöver verkligen inte ha roligt. Och det är nog inte helt ovanligt faktiskt, och då kan det bli problematisk om du har vissa som vill ha någonting annat, kanske önskar att man har kollegor som man vill äta middag med, och sen har man andra som man kanske upplever som bromsklossar, som sitter och gör sitt och inte är så intresserade av de här mänskliga relationerna som oftast höjer stämningen på arbetsplatsen. Hur gör man då, om man tillhör ha roligt på jobbet-gänget, så att säga?
ERIK: Ja, till en början vill jag nog ifrågasätta lite vad man lägger i orden, för att som sagt, din vän här, han … som du sa, han vill göra ett bra jobb. Och det är en av de här fyra. Det är det jag kallar för prestation. Så det är ju en av de här fyra dimensionerna som för honom är den viktigaste. Och sen om man kallar det för kul, eller glädje, det spelar ju mindre roll vad man kallar det för. Men det finns någonting som man ändå vill ha på jobbet, och det tycker jag är det viktigaste. Att se det, att det finns något som jag vill ha, och försök få mer av det då. Sen finns det ju de här förstås, låt kalla de kulturella utmaningar, och där finns en komplexitet. En aspekt är att fundera på, vart får du mest av det där som är intressant för dig? Olika arbetsgivare är olika, olika branscher är olika. När du söker nästa jobb, så ta med det som en dimension då. Fundera på hur jobbar man, i den här organisationen?
ANDREAS: Alltså, en rent konkret fråga på arbetsintervjun: ”Brukar ni äta lunch tillsammans?” Är det så du menar?
ERIK: Ja, varför inte? Alltså, man kan ställa ett antal olika frågor, men kulturen som du kommer till är otroligt viktig för hur du kommer att trivas. Vissa arbetsgivare premierar att man umgås väldigt mycket. Man arrangerar AW två gånger i veckan, till exempel. Det kanske inte är din primära arbetsgivare, då. Det är någonting att väga in, när du väljer ditt nästa jobb.
ANDREAS: Ja, men hur ska man göra, om man är på en arbetsplats där det helt enkelt är lite tråkigt? Ska man då vara den som tar initiativet till: ”Ska vi gå ut och käka lunch, ska vi ha en AW?” Eller vad ska man göra? För det är ju lätt att fastna i det här att jag, som en av 200 anställda, kan inte göra så mycket åt det här. Hur tar man första steget?
ERIK: Alltså, du kan väl ordna en AW, och se om det är någon som dyker upp. Dök det upp en person, kanske du kan ordna en till, och se om det kommer tre stycken. Och gör det inte det, fortfarande bara en person till som dyker upp, ja men, då kanske ni två får lämna då, och så får ni väl gå till en ny arbetsgivare. Gnäll på om du har lust, men gör någonting också, kan jag väl tycka. Men alltså, det är väl alltid bra att prova. Du kan sällan, helt på egen hand, förändra en kultur. Du kan ge det ett försök, men annars så måste du någonstans se att det kanske inte handlar om att kulturen är fel, utan det kanske handlar om att det är en fel matchning. Du är inte på den plats där du bör vara, utan du ska gå någon annanstans.
ANDREAS: Men finns det en fara i motsatsen då, det är väldigt mycket AWs. Man vill äta middagar med var och varannan person på sin arbetsplats. Man trivs jättebra. Behöver det nödvändigtvis att det här är ett ställe där man ska stanna länge?
ERIK: Nej, absolut. Det är precis samma sak där. Det finns arbetsgivare där det går till överdrift, och då är det återigen viktigt att gå tillbaka till sig själv, och se vad är det som driver mig i mitt yrkesliv? Vad ser jag framför mig om några år, vart skulle jag vilja vara då? Är den här glädjen och gemenskapen vi har, kollegor emellan, är det den enda viktiga faktorn, eller finns det någonting mer?
ANDREAS: Ja, men Erik, vad ska jag ta med mig nu då? Vad kan jag göra, för att få mer arbetsglädje på min arbetsplats?
ERIK: Du kan fundera på vad som är viktigt för dig själv, och släppa de här termerna vi använder. Släpp begreppet arbetsglädje, om du tycker att det är obekvämt. Släpp ha kul på jobbet. Och om det är någon som har ett jättebra förslag på begrepp vi skulle kunna använda, istället för arbetsglädje, så hör av er och berätta. Det vore jättebra om vi hade andra ord som var fortfarande engagerade, men kanske lite mer neutrala.
ANDREAS: Återkommande tema här i podden, Erik söker nya ord som har med yrkeslivet att göra.
ERIK: [skrattar] Japp. Tack för den här veckan. Ni hör oss igen på måndag om två veckor. Fram till dess, gå in på LinkedIn, leta upp mig, Erik Fors-Andrée, och följ mig gärna. Jag ställer en del utmanande, tankeväckande frågor. Gå gärna med i diskussionen, och ställ gärna själv frågor. Glöm inte prenumerera på podden, och betygsätt gärna, och lämna kommentarer, så syns vi mer och fler hittar fram till oss. Vi hörs.