Andreas är grundskeptisk när Erik berättar om olika “stilar” för hur vi utvecklas i jobblivet. Såna här indelningar i personligheter och stilar brukar förenkla och generalisera alldeles för mycket. Men kanske känner du igen dig? Och kanske kan det hjälpa dig att inte styras för mycket av andras förväntningar på hur man “ska”?
Hela avsnittet i text
ANDREAS: Hej Erik. Och i dag ska du hålla på med att dela in folk i olika färger, eller?
ERIK: Inte riktigt färger, men det är lite en sån övning får man väl ändå säga.
ERIK: Välkommen till Jobbet & Livet, podden om hur du utvecklas i ditt jobbliv. Jag heter Erik Fors-Andrée och jobbar med att hjälpa människor vidare i jobblivet. Jag har med mig min sidekick Andreas Utterström.
ANDREAS: Hej Erik. Och i dag ska du hålla på med att dela in folk i olika färger, eller?
ERIK: Inte riktigt färger, men det är lite en sån övning får man väl ändå säga.
ANDREAS: Okej. Jag känner mig grundskeptisk, men det är också min roll här i podden. Så du säger att du har fyra sätt som man kan utvecklas på i jobblivet. Fyra olika kategorier?
ERIK: Ja, precis. Jag kallar det här för utvecklingsstilar. Det brygger ursprungligen på forskning från Michael Driver och Kenneth Brousseau. Det drivs också i Sverige av professor Rikard Larsson. Men lite grovt kan man säga att vi drivs av olika saker när vi utvecklas i jobblivet. Vissa vill till exempel i första hand bli chef. Och pratar man om begreppet karriär så är det många som tänker och ser framför sig chefsvägen, men det är ju bara ett sätt att utvecklas. Sen finns det många andra som drivs av att bli bättre och bättre på ett område, som vill bli experter på någonting. Sen finns det dem som snarare lär sig och utvecklas genom att utforska nya områden. Man tar sig steg för steg vidare till ett någorlunda angränsande område där man kan lära sig någonting nytt. Och sen finns det slutligen dem som drivs framför allt av nyfikenhet och att göra någonting nytt som man inte har gjort förut. De här fyra, man kan kalla de för, om vi tänker den här som rör sig uppåt, det är den linjära stilen, sen kan vi prata om experten, förstås, som rör sig mot ett snävare och snävare område, sen kan vi se att de här som steg för steg tar sig vidare mot något närliggande, de kan vi kalla för utvidgande eller utvecklande stil. Och sen slutligen då, de som drivs av nyfikenhet, de kan man se som episodisk eller helt enkelt kalla för den nyfikna stilen.
ANDREAS: Mm, och vilken är du, Erik?
ERIK: Själv är jag episodisk. Jag följde någonstans den organisation jag var i. Och ibland var det så att organisationen verkade tycka att man skulle bli chef och i andra fall tyckte organisationen att man skulle bli expert och jag gjorde väl ungefär så. Men sen, eftersom mina drivkrafter inte fanns där, så tog det bara något år så hoppade jag av och gjorde något helt annat, vilket gjorde att det kändes som att: ”Men vänta nu, nu kastar jag ju bort allt det jag har lärt mig.” Jag var ju faktiskt nära den där chefspositionen. Jag var nära att faktiskt börja kalla mig … ha den större expertrollen, och så kastade jag bort alltihop. Och det kändes ju helt fel, tills jag insåg att det är det som är min stil. Jag drivs av att vara nyfiken.
ANDREAS: Så på vilket sätt hjälpte det dig att, så att säga, sortera in dig själv i det här facket?
ERIK: Dels så är det ren självkänsla, att faktiskt lita mer på sig själv och sluta ha de negativa känslorna om att man kanske gör fel och mer se att det här är så jag ska göra. Men det som kanske är viktigare, och som jag har insett mer och mer då jag har jobbat med de här frågorna och hjälpt andra, det är att organisationer tenderar att premiera någon specifik utvecklingsstil. Så är du episodisk, eller säg att du är utvidgande i din stil, så finns det vissa typer av organisationer som du kanske i första hand inte bör söka dig till, för att de premierar inte det.
ANDREAS: Pratar du om din egen tid på statlig myndighet nu, möjligen?
ERIK: Bitvis [skrattar]. Men jag pratar även om min egen tid på revisionsbyrå, till exempel, där kulturen väldigt mycket pekade på både expertis, och en linjär chefskarriär.
ANDREAS: Brukar du använda dig av det här också när du har mer coachande samtal med era kunder? Att ni tittar på de här olika utvecklingsstilarna?
ERIK: Absolut. Personligen har jag inte riktigt coachande samtal, utan snarare rådgivande samtal. Men våra coacher använder modellen också, definitivt. Jag tycker att det viktigaste här är de aha-upplevelser som det ofta ger, när man inser att: ”Jaha, är det därför jag har gjort som jag har gjort.” En ganska kul övning som man kan göra är att plocka fram ditt CV och titta i det och ser tillbaka på hur ofta du har bytt jobb. Hur stora har de kasten varit när du bytt jobb?
ANDREAS: Jag sitter nu och funderar på vilken jag är. Jag har ju alltså varit egenföretagare sen 2003. Och så journalistik, från det till mer kommunikationskonsult. Så det är ett angränsande område. Och då är det nog utvecklande- och utvidgande. Jag är ju inte riktigt hoppjerka, för jag är ju kvar inom, vad ska man kalla det för, storytelling, kommunikation …
ERIK: Ja, jag tror att det är en jätteviktig parameter här, att … som du var inne på först, ska vi börja prata färger nu och sätta etiketter på folk? Bitvis gör vi det, men jag tror att det är otroligt viktigt att säga att så enkla är vi aldrig som människor. Det finns inte en enda etikett här, utan vi har … vi kan ha lite olika tendenser, men det finns ofta någonting som dominerar.
ANDREAS: Men finns det någon risk med det här, då? Varje gång man mallar in människor eller verkligheten i ett visst fack, så finns ju risken att man kan leda tankarna fel och kanske bli lite begränsad. Finns det en sån fara med även det här, tycker du?
ERIK: Det tror jag. Det finns det alltid. Men det finns ju också en fara med att inte kunna se sig själv och förstå sina drivkrafter och förstå vart man är på väg och vad man egentligen vill.
ANDREAS: Men jag tyckte det var intressant det där du sa om att, när du hoppar mellan olika branscher, så kunde det kännas som att det du då hade byggt upp på ställe A, var bortkastat när du gick till ställe B. Men om man sätter in det i så att säga den episodiska utvecklingsstils-sammanhanget, då blir det ju egentligen mer logiskt. Då får du ju det här hoppet en mening.
ERIK: Ja, men precis. Och det blir också … jag kan ibland uppleva att den som är … alltså det finns ju … samhället och människor runt omkring oss har ju sina idéer om hur det på något sätt ska vara. Och jag tror att de allra flesta i något sammanhang har mötts av underförstådd kritik om sina val. Det kan vara allt ifrån: ”Ja, men ska du byta igen nu?” Till: ”Men varför har du stannat så länge, borde det inte vara dags för dig att flytta på dig?”
ANDREAS: Men hade det besparat dig ångest, om du hade haft den här utvecklingsstilen klar för dig när du höll på och hoppade runt?
ERIK: Det hade det gjort, faktiskt. Definitivt. Just den utvecklingsstilen är också en av dem som det kanske finns flest negativa uppfattningar om. Alla de här finns det ju negativa uppfattningar om, men den episodiska är ju den som man tidigare brukade kalla för hoppjerkan. Sen, ja menar, alla de här kan man ju se som negativa om man går till överdrift.
ANDREAS: Men du sa ju också en intressant sak om att man inte ska lyssna för mycket på andra. Kan du utveckla det lite?
ERIK: Ja, men vi pratar väl alltid någonstans utifrån våra egna erfarenheter, och hur vi själva ser på saker och ting, och hur vi i vår tur har hört från andra. Så att det är klart att, när man hör till exempel att på arbetsmarknaden så rör sig människor snabbare och snabbare framåt och byter jobb oftare och oftare, så blir det någon form av press på att: ”Ja, men ska du verkligen fortsätta att stanna kvar på samma ställe. Har du inte varit där tillräckligt nu?” Det tror jag är ganska naturligt att folk tänker så. Men att statistiken säger något, betyder ju faktiskt inte att det är så det ska vara för dig.
ANDREAS: Men vad är take awayen här då, Erik, innan vi avrundar?
ERIK: Jag tycker att det viktiga här är att förstå att människor utvecklas på olika sätt och om du kan förstå din stil, så kan du också göra bättre val. Du kan slippa en del av ångesten inför de val du gör, men du kan också när du väljer nästa arbetsgivare eller nästa roll, så kan du ta med dig det: ”Stämmer det? Är det här så som jag vill utvecklas,? Är det mitt sätt att utvecklas?”
ANDREAS: Och vart kan man läsa mer om de här utvecklingsstilarna?
ERIK: Vi har skrivit lite grann om de här. Du kan googla på Go Monday och utvecklingsstilar. Men du kan också titta vidare på den forskning som finns. Det finns även olika tester man kan göra på nätet, dels för just den här indelningen, men även andra indelningar. Jag propagerar egentligen inte för någon specifik indelning, utan det viktiga tycker jag är att se att det finns olika typer av utvecklingssätt. Tack för den här gången. Gå in och betygsätt oss, och prenumerera gärna, så att fler hittar fram till podden. Vi hörs igen nästa vecka.