Jag fick en fråga från en person som läst min tillbakablick på införandet av lean. Han skrev så här: ”Varför är det bättre på att fokusera på mervärde än att fokusera på att minska slöserierna, kan det generera bättre ekonomiskt?”

För mig är det nog främst en kulturell fråga. Jag gillar de kulturella aspekter som finns i lean och som handlar om till exempel noblame, att man ska lösa problem där de uppstår, att alla ska vara med i arbete, med mera. Men jag tycker att man generellt har mer fokus på ”negativa” värden än på positiva. Man pratar mer om att hitta slöseri, brister, etc. än man pratar om de positiva värdena. Ett tydligt exempel är kanske just ”no blame”. Istället för att prata om det negativa med ”blame” och säga att man ska ha ”no blame” skulle man kunna prata mer om vad man ska ha istället, till exempel ansvarstagande.

Inbitna lean-förespråkare skulle säga att det är samma sak och att ”the flip side of blame is accountability”. Det håller jag med om. Men jag menar att orden spelar stor roll i den kultur man skapar och då är det helt enkelt bra att prata mer om de positiva värdena än om de negativa.

Jag tror att det här också kan vara en av anledningarna till att lean ofta kritiseras som en osthyvelsmetod av anställda. Lean behöver absolut inte handla om nedskärningar, men för att göra det tydligare för medarbetarna skulle man också kunna beskriva det annorlunda. Jag tror till exempel att många lean-förespråkare pratar om lean mer som en metod att minska slöseri/kostnader/tid och fortfarande producera samma värde för kunden; än som en metod för att öka värdet för kunden och fortfarande producera till samma kostnad. Det är i praktiken en väldigt stor skillnad.

Detta inlägg är #8 i utmaningen #blogg100, som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar.

Jag vill påskynda utvecklingen mot ett mer flexibelt, öppet och dynamiskt arbetsliv. Jag är entreprenör, föreläsare och digital affärsrådgivare. Från att ha jobbat i stora organisationer som PwC, Socialstyrelsen och Försvarsmakten, driver jag nu ett litet team där kultur och samhörighet byggs med digitala verktyg. Utan kontor och med spridning över fyra kontinenter samarbetar vi helt online. Vill du prata mer? Du hittar mig på bland annat LinkedIn eller så kan du hitta en tid i min lunchkalender.
  • milorad rasovic

    Om man är blind på ena ögat då är faktiskt 50%=100% ekvationen är enkel enligt Ein Stein(En Sten på Svenska)….Eeeh = Mc2…helst en HD…tack!!!

  • Susanna Alola

    Min relation till Lean är att ta bort flaskhalsar. Stämmer det eller är det Kaisen? Nåja, de stackars flaskhalsar (personer) som blivit borttagna tror jag inte gett något mervärde hos kunden eller att kostnaden minskat.

    • Har man tagit bort personer utan att det skapat mervärde eller minskat kostnader så har man ju misslyckats rätt kapitalt 🙂

      Vad gäller begreppen kan det nog vara vilket som. Kaizen är en del av Lean.

  • JohanIII

    Du skrev i originalartikeln att lean fokuserar på negativa saker. Vad som sägs är att man ska implementera ”no blame”. Vilket ju är en vändning mot positiva saker.

    Själv tolkar jag det som att man just vill komma ifrån negativismer. Däremot är det ju svårt att komma ifrån negativismer om man inte uppmanar folk att… komma ifrån negativismer!!

    Det handlar alltså inte om att ”prata om det negativa”, utan att prata om ”prata om det negativa”. En metadiskussion.

    Eller? [kanske minus minus = plus?]

    • Intressant och tänkvärt!

      Vill man skapa en förändring så är det avgörande att våga se problemen och prata om dem, det håller jag helt med om. Men jag tänker att det inte får ta överhanden från det nya som vi vill skapa. Och det är där ja tänker att lean ofta får för mycket av det negativa.

      ?