Ulf Ekman som grundade Livets Ord för 30 år sen lämnar nu rörelsen för att konvertera till katolicismen. Min känsla är att det bakom avhoppet finns en splittring inom rörelsen. Rubriken är spekulativ. Jag har egentligen ingen aning om vad som sker inom Livets Ord. Men kan inte låta bli att dra vissa slutsatser…
I DN beskriver han varför han lämnar Livets Ord och vad som lockar honom att bli katolik. Förutom att han överhuvudtaget lämnar Livets Ord (vilket han tidigare talat om som ”den otänkbara tanken”), så är det tre andra saker som jag reagerar på i hans artikel i DN.
1. Att han ber om ursäkt
Det är förstås bra att vara självkritisk och att be om ursäkt när man tycker att man gjort fel. Men det känns ändå mycket märkligt. Dels en ursäkt till de som farit illa av Livets Ord:
”Dessutom måste jag med sorg konstatera att slitningar, meningsskiljaktigheter och tvister har skapat ovänskap och att enskilda människor har tillfogats sår och lidanden genom sina kontakter med rörelsen. I detta har jag själv och andra företrädare för Livets Ord ett ansvar, och jag är uppriktigt ledsen över det som sårat och det som har orsakat att människor fått lida.”
Dels en ursäkt till katolicismen:
”Som protestant har jag varit influerad av och anammat en gängse anti-katolsk retorik och i vårt tidigare skede både skrev och uttalade jag mig negativt och sårande om den katolska kyrkan. Detta är något som jag idag verkligen beklagar och ångrar.”
2. Vissa av formuleringarna han använder när han förklarar varför han konverterar till katolicismen. Som att han tilltalas av ”dess fasthållande av en autentisk auktoritet” (vilket Livets Ord alltså saknar).
3. Tonvikten på enhet. Framförallt i den här passagen:
”Baksidan av detta är de strider som ofta uppstått, som tyvärr många gånger har medfört djupa splittringar. Det är denna splittring vi kristna idag lever i och är delaktiga i, som mer än något annat allt mer har stört och berört mig. Jag har fått inse att den rörelse jag själv under de sista 30 åren har representerat, trots framgångar och mycket gott som skett på olika missionsfält, ändå är en del av den ständigt pågående protestantiska fragmentiseringen av kristenheten.”
Det är fragmentiseringen av kristendomen han talar om. Men hans resonemang känns nära sammanvävt med reflektioner om Livets Ord som rörelse.
Avgångar av nyckelpersoner är ofta känsligt. Det är en svår balansgång att förklara varför en tongivande person, som gett identitet och styrka åt en organisation, väljer att lämna sitt uppdrag eller till och med gå till en konkurrerande verksamhet. Det är förstås helt naturligt att det sker och det är en del i varje organisations naturliga utveckling – en dag kommer grundaren inte längre att finnas kvar. Samtidigt är det ofta kopplat till inre splittringar.
Min känsla är att splittringen Ulf Ekman beskriver, inte bara handlar om kristendomen utan även om Livets Ord.
När en nyckelperson lämnar finns det ofta mer bakom än vad som framkommer i avskedstalen och breven till kunder, personal eller församlingsmedlemmar. Framförallt när man i officiell kommunikation känner ett stort behov av att förklara eller nästan försvara det som sker (som dagens predikan av Ulf Ekman eller pastor Joakim Lundqvists brev till församlingen eller styrelseordförande Jonathan Ekmans kommentar (originalinlägget märkligt nog borttaget så länken är nu ändrad till en arkivkopia)). Samtidigt som den som avgår själv söker sig till konkurrerande verksamhet (ursäkta ordvalet – jag skriver i första hand från ett affärsperspektiv och begreppet konkurrerande passar faktiskt), förklarar vad han ser som bristerna i det han lämnar, och dessutom ber om ursäkt för det som varit.
För att en verksamhet ska vara stark måste det finnas så stor enighet att en samlad energi kan riktas på verksamhet istället för att utröna vad verksamheten egentligen ska göra. Det har under längre tid skrivits om hur Ulf Ekman mer och mer närmat sig katolicismen. Det här måste ha varit föremål för diskussioner inom rörelsens olika beslutande organ (såväl som vid köksborden hos församlingsmedlemmarna). Att Ulf nu lämnar rörelsen kan antingen stärka den; om enigheten därmed är större hos de som är kvar. Eller försvaga den; om stridigheterna inte är fullt utredda.
Spekulation som sagt.
Läs gärna också Samuel Varg Thunberg om Ulf Ekmans andliga u-sväng och Världen idag som gör en mer djupgående intervju med Ulf och Birgitta Ekman och även med Joakim Lundqvist.
Detta inlägg är #9 i utmaningen #blogg100, som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar.