personligt-varumärke-vs-företagets-varumärkePersonliga varumärken kan konkurrera ut organisationens varumärke. Det är den första punkten av de två som Pontus Löf lyfter fram i sitt inlägg om Den mörka sidan av öppet ledarskap. Tack för ett mycket tankeväckande inlägg! Här är mitt svar (ett separat svar på punkt två är också på väg). 

I ett nötskal: Nej, det behöver inte vara en konkurrens mellan personligt varumärke och företagets varumärke. Vare sig när det gäller chefens eller medarbetarnas personliga varumärken. Tvärtom menar jag att de går hand i hand och stödjer varandra. Hittade en liten film där William Arruda ger en kort och koncis förklaring:

Det är inte ett ”antingen eller”

Personliga varumärken är en fråga om humankapital – det finns så länge medarbetarena finns, men försvinner när de slutar. Som organisation gäller det att rekrytera bra personer och låta dem utvecklas ytterligare. Självklart är det tungt när någon slutar, och det är värre och värre ju större kompetens och nätverk som personen har. Men det kan aldrig någonsin vara motiverat att skapa hinder för de som presterar eller utvecklas mest, av rädsla för att de ska sluta.

Därför tycker jag också att det är helt bakvänt att se risken med starka personliga varumärken, som högre än vinsten. Ja, människor kan sluta. Men nej, det får inte förhindra att man låter dem växa, både som personer, medarbetare och varumärken.

För ett företag som bygger på humankapital (och troligen för alla andra också) är den viktigaste investering man kan göra, den som man gör i medarbetarna. Och att låta medarbetarna jobba med sina personliga varumärken är att investera i det viktigaste man har som organisation, det vill säga människorna.

Samtidigt måste man förstås vara medveten om att förlusten av kompetenta medarbetare är allvarlig, och man måste hitta sätt att arbeta för att minska den risken. Riskeliminering får dock aldrig bli styrande för människors utveckling. Så den intressanta frågan att ställa sig tycker jag är hur man kan hitta en bra balans mellan personligt varumärke och företagets varumärke. Det är inte en fråga om antingen eller utan en fråga om både och. Paul Chaney skriver om denna balans, liksom Chris Koch som även har ett väldigt belysande exempel om personligt varumärkesbyggande på Forrester Research.

Personligt varumärke, personlig utveckling och företagskultur

Visst är min blogg personligt varumärkesbyggande. Men den är (med risk att låta pretentiös) mycket mer än så! Den handlar också om personligt utveckling både för mig och för medarbetarna. De inlägg jag skriver om ledarskap och närbesläktade områden lär mig alltid något om mig själv eller hur jag ska hantera min vardag som vd. Och de utmanar också mina medarbetare att reflektera över olika frågor. Pontus inlägg till exempel har tvingat mig att reflektera över det beslut jag fattade om att vi skulle satsa på personliga varumärken. Och det har skapat en liten diskussion internt om personliga varumärken och öppet ledarskap. Förhoppningsvis leder det också fram till att vi (kanske Pontus?) tar fram en strategi för hur vi skapar en så bra balans som möjligt mellan personliga varumärken och företagets varumärke. Reflektion är sunt. Eller som Per Frykman skriver: ”Hur ska vi kunna utveckla starka kund- och affärsrelationer om vi inte vet hur vi uppfattas? Hur ska vi kunna skapa de där vibrerande, starka teamen som bygger på varandras styrkor, om vi inte fullt ut känner till hur respektive individ uppfattas av de övriga?”

Dessutom är jag övertygad om att min blogg som chef är kulturbärande för organisationen jag jobbar i. Jag vet att de flesta medarbetare läser ett inlägg då och då och jag vet att det refereras till den i interna diskussioner. Att bygga en bra företagskultur skulle jag säga är en förutsättning för att människor ska utvecklas och trivas på sitt jobb.

Varumärken bygger på människor

Jag tror att det är betydligt lättare att bygga förtroende med människor än med organisationer. Förtroende för organisationer bygger i de flesta fall på förtroende för människorna som jobbar på företaget, framförallt när det gäller tjänsteproducerande företag. Att använda personer är därför effektivt för att bygga ett varumärke, framförallt som liten aktör med begränsade ekonomiska resurser.

Utmaningen ligger som sagt i att skapa en strategi som balanserar personliga varumärken med företagets varumärke. Hur drar man så stor fördel som möjligt av människors personliga varumärken – och skillnaderna dem emellan – utan att det blir en splittrad bild av företaget som helhet.

 

SLUTNOT: Jag vill skilja frågan om personligt varumärke från öppet ledarskap. Precis som Selena påpekar i en kommentar så är den risk Pontus lyfter upp mer kopplad till bloggande än till öppet ledarskap. Att blogga är inte en nödvändig del av öppet ledarskap. Däremot hävdar jag att det är ett av de starkaste verktyg man kan använda sig av i öppet ledarskap.

Läs också Pernilla Åström: Vad händer med varumärket när personalen blir mer spännande än företaget?

  • Per Frykman

    Egentligen handlar det om att ett företags varumärke snabbt kan raseras om inte medarbetarna lever upp till det – som man uppfattar medarbetarna, så uppfattas företaget. De som inte tror på det kan ju fråga SJ.

    Som jag skrev i ett tidigare inlägg så litar kunder inte på företag, man litar på människor i företag. Dessutom är det så att människor som slutar inte säger upp sig från ett företag, man säger upp sig från en chef eller brist på utveckling. Att se till att man får ta reda på och utveckla sitt professionella rykte i ett företag är förmodligen det viktigaste investering man kan göra och det bästa sättet att behålla och locka talang.

    Så det finns inget motsatsförhållande – det är en symbios

  • Jag ska skriva ett längre svar på min blogg, men kan i korthet säga följande: risken handlar inte om personligt varumärkesbyggande, därför missar detta inlägg det jag faktiskt menade. Risken handlar om hur chefer använder sociala medier i sitt ledarskap. Visst kan man se det som enbart en marknadsföringsfråga, men så uppfattar jag inte att användningen motiveras. Själva bloggandet ska bidra till ett mer öppet ledarskap. Risken handlar om faran att se det just så, eftersom användningen snarare handlar om just marknadsföring av det egna varumärket.

    • Nja, du hävdade att det jag och Mattias gör i första hand är personligt varumärkesbyggande och därför svarade jag också med den utgångspunkten 😉 Men det handlar som jag skriver inte alls bara om personligt varumärke utan i minst samma utsträckning om till exempel personlig utveckling (både för mig och för medarbetarna) samt om kulturskapande. Den kulturella effekten av att man till exempel ser att du och jag kan ha den här diskussionen publikt tror jag är mycket större än att föra liknande diskussion helt internt. Så ja, själva bloggandet bidrar definitivt till ett mer öppet ledarskap. Men självklart är det inte allena saliggörande. 

      • Jo, det stämmer att jag skrev att det du och Mattias håller
        på med är personligt varumärkesbyggande. Men jag skrev inte att risken handlade om att det var dåligt att bygga personliga varumärken för att det konkurrerade ut organisationens varumärke. Om dygnet hade 48 timmar skulle vi kunna bygga såväl fantastiska personliga varumärken som otroliga varumärken för företaget. Det risken handlar om är nämligen att det finns en alternativkostnad. Jag menade att tiden skulle kunna användas på annat sätt. Jag tror att såväl Katrineholms kommun som Juristjouren har mer angelägna frågor att ta tag i än just chefernas personliga varumärkesbyggande. Konkurrensen om tid blir först en fråga när man gör det personliga varumärkesbyggandet till en del av jobbet. Som du skriver handlar det om balans. Det får vi prata mer om, till exempel på vårt intranät… 😉

        • Per Frykman

          Det vi ser är att detta inte alls behöver ”störa verksamheten”. När vi arbetar med att ta reda på individers professionella rykte som är den viktiga utgångspunkten för att bygga ett starkt personligt varumärke, så tar det max 2 timmar i anspråk. Att sedan utveckla detta handlar om att på ett spännande sätt utveckla sitt jobb i den normala verksamheten. Vi får en livskvalitet som är lika med effektivitet. Den ekonomiska vinsten är påtaglig.

          Detta är den fascinerande erfarenheten vi har efter att ha arbetat med ca 700 personer på detta sätt.

        • Jag håller helt med om att det finns angelägnare frågor än chefers personliga varumärkesbyggande. Däremot finns det få frågor som är mer angelägna än personlig utveckling och företagskultur. Och bloggen är en viktig del i det, där jag tror att alternativkostnaden för andra insatser skulle ha varit betydligt högre. 

          Som vd är en av mina absolut mest centrala uppgifter att ta hand om de andra chefernas utveckling. Det är avgörande för hur vi lyckas. Och i det arbetet är kultur- och ledarskapsfrågor centrala, liksom att uppmuntra till självinsikt och skapa förståelse för personlig utveckling och ledarskapsutveckling. Jag tar gärna emot alla tips om hur jag mer kan jobba med detta. Vilka andra insatser (förutom blogg och interna möten) kan vi använda för att stärka ledarskapet och medarbetarna och bygga en bra företagskultur? 

          • Om du vill prata med medarbetarna så tror jag att intranätet är en bättre kanal. Under november månad var det 26 besök på VD-blogg från Juristjourens IP-nummer. Under samma period hade vårt intranät 958 besök från Juristjourens IP-nummer.

          • Jag vill inte prata bara med medarbetarna. När jag drog igång bloggen beskrev jag lite av syftet här: http://www.vd-blogg.se/vd-blogg-som-internt-och-externt-verktyg. Jag tror att det blir en synergieffekt där de där sakerna stödjer varandra istället för att dela dem i flera kanaler. Och själv tycker jag nog att jag uppfyller de där syftena/effekterna rätt bra. Är det syftet/effekten du ifrågasätter, eller är det sättet att uppnå dem? 

            Siffrorna du anger har du en klar poäng med! Visserligen finns det också andra aspekter att ta hänsyn till, till exempel att inläggen når många medarbetare via mejl och ibland även besvaras den vägen. Men jag håller med om att antalet interna läsare skulle kunna bli högre för att öka den effekten av bloggen ytterligare. Flera har efterfrågat att lära sig mer om till exempel rss, och föreslagit att jag ska lägga upp inlägg på intranätet också. Tar gärna emot förslag! 

          • Som jag skrev ovan så tycker jag att du bör se VD-blogg som en helt privat blogg. Med anledning av detta tycker jag att du borde plocka bort alla saker som signalerar Juristjouren, främst favoritikonen som är i våra profilfärger och fotot på dig som är ditt personalfoto.

            Jag tycker att det är jättebra att du bloggar i jobbet. Men jag tycker att du ska göra det på rätt ställe. Om du vill skriva om företaget och juristbranschen för en extern målgrupp så har ju företaget en egen blogg som heter Livet med lagen. Om du vill skriva för en intern målgrupp så har vi ett fantastiskt intranät. För att få medarbetarna att läsa mer av det som skrivs på Livet med lagen, så kan vi lägga in en RSS widget som syndikerar bloggposterna från Livet med lagen till intranätet.

          • Om våra anställda skulle gå omkring med t-shirts, väskor eller paraplyer med vår logga skulle jag tycka det var underbart. Hur skiljer sig det från en blogg eller att lämna visitkort till nån man träffar? 

          • Apropå statistik och alternativkostnad. Bloggen har haft cirka 4.600 besökare senaste månaden, vilket är mindre än juristjouren.se (om man räknar bort betald trafik). Alternativkostnaden för det är rätt lätt att se genom att räkna på vad vår betalda trafik kostar. 
            Inte helt relevant jämförelse i och för sig, eftersom konverteringen är helt annorlunda. Men man skulle kunna räkna värde på de personer som sökt jobb efter att ha hittat bloggen, eller de samarbetsdiskussioner som initierats genom bloggen. Har du några förslag på mätpunkter? 

          • För de mål som du har satt upp så verkar denna blogg konvertera väldigt bra. Du verkar ha fullt upp att göra på luncherna och din blogg har mer trafik än min personliga blogg. Däremot är jämförelsen med Juristjourens sajt som du själv säger inte relevant. Eftersom bloggen inte är optimerad för att generera sälj till Juristjouren eller få folk att söka jobb hos oss, så är det inte så konstigt att den inte konverterar på just det. Den har ett helt annat syfte, riktar sig till andra målgrupper och har fel innehåll för det. Den handlar, som jag beskrivit ovan, om personligt varumärkesbyggande. Det tycker jag inte är fel, men jag tycker att det ska göras privat och inte i jobbet.

          • Men då ser du det alltså fortfarande som enbart personligt varumärkesbyggande, du ser inte alls den nytta jag lyft upp vad gäller till exempel personlig utveckling, kulturskapande eller nätverkande? 

  • Pingback: Ditt professionella rykte och företagets varumärke | Ditt professionella rykte()