Morten Hansen

En av mina största utmaningar är att kombinera öppenhet med tydlighet. Det är två värden som ibland verkar svåra att kombinera: Om man står för öppenhet gäller det att inte glömma bort att ändå ha ett tydligt beslutsfattande.

Jag upptäckte idag den här väldigt givande podcasten med Morten Hansen, professor vid UC Berkeley School of Information. Han har forskat om effektivt samarbete och bland annat skrivit boken Collaboration: How Leaders Avoid the Traps, Create Unity, and Reap Big ResultsWhat Leaders Need to Know About Collaboration.

Det märks i podcasten att det är en amerikansk kontext, intervjuaren ursäktar sig till exempel för att hon ställer frågan om inte samarbete och relationer är lite lull-lull, ”wishy washy touchy-feely”. Jag tycker att USA har lika mycket att lära av den svenska konsensuskulturen som vi har att lära av deras handlingskraft.

Och poängen i Morten Hansens forskning verkar i stor utsträckning vara just det: Att samarbete förutsätter handlingskraft.

”Collaboration requires you to step back and put in place a system where you have a real excecution focus and focus on the results of collaboration. (…) The goal of collaboration is not collaboration, it’s about better results.”

”Diversity in counsel, unity in command”

Citatet av Kyros den store sammanfattar effektivt samarbete. Det handlar om att alla deltar, alla diskuterar, alla engagerar sig på till exempel ett möte. Men om mötet inte kommit fram till en gemensam syn (konsensus) måste ledaren vid en viss punkt sätta stopp för diskussionen och fatta ett beslut. ”Nu bestämmer vi att göra så här” eller ”Nu sätter vi punkt, beslutar så här och går vidare”. Och när beslutet är fattat så efterföljs det, av alla, oavsett tidigare åsikt. Annars är det inte ett samarbete. Samarbete är inte detsamma som obeslutsamhet. Samarbete är inte detsamma som att inte följa fattade beslut. Och diskussioner som inte leder framåt är ett hinder mot samarbete. Morten Hansen beskriver det i tre steg:

  1. ”The more different experiences you have, the better ideas you produce. They actively promote construvtive conflicts. They debate vigorously around ideas and that’s great because you’re allowing the best solutions to surface.
  2. So they have a second practice, and that is if you debate in a meeting and if that group of people cannot come to a conclusion by themselves (in other words consensus) then at one point, the leader has the rights so to speak to stand up and make the best decision.
  3. And then the rule is we unite behind that decision.”

”The fish rots from the head down”

Samarbete måste börja på ledningsnivå och sprida sig ut i organisationen. Om ledningsgruppen inte samarbetar utan snarare arbetar mot varandra, så sprider det sig direkt till resten av organisationen. Internpolitik och rivirtänkande i ledningsgruppen hindrar samarbete för hela organisationen. Om ett beslut fattas i gruppen, men ifrågasätts eller överges av några när de lämnar rummet, så förhindrar det samarbete. Samarbete förutsätter att besluten genomförs.

En samarbetande grupp skapas med gemensamma mål (till skillnad från individuella mål) och teamkänsla baserad på att man känner varann, jobbar ihop, vill lära av varandra och ta hjälp av varandra.

There is a very hard side to collaboration. And that is that collaboration is about achieving better results. The goal of collaboration is not collaboration, it is far better results. It’s business driven.

By the way: Vad tycker du om bloggens nya utseende? Bättre eller sämre?

 

  • Bra – och bra 🙂

  • Angela

    Tack 🙂 Det där kom lägligt 🙂
    Många bra saker jag kan ta till mig… 🙂

  • Daniel Lekardal

    Detta är bra….men jag har också mött på konsensus som fattats på andra grunder än att få den bästa lösningen. Visst går det att foga sig även i dåliga beslut men inte alltid. Håller med om att ledarskap/ledningsgrupp måste fungera men vad händer om man driver underifrån i organisationen? Räknas man som resurs eller problem? Hela företaget måste växa och utvecklas.

    • Menar du att konsensus ofta leder till sämre beslut? 

      • Daniel Lekardal

        Nej inte nödvändigtvis….men om beslutsunderlaget färgas av sympatier och antipatier samt kryddat med lite intriger så vet inte jag om den konsensus är att föredra. Dock, någon måste vara chef, alla har en på något vis och man kan inte ha sk Polsk Riksdag heller. Det gäller att hitta en balans. Är man anställd så är man. Till slut utkristalliseras valet mellan att gilla läget eller göra något åt det-men det är förhoppningsvis lång väg dit.
         
        Jag vill bidraga aktivt till företagets väl och ve, önskar få tydliga ramar från ledning om vad som gäller och sen kör man på det och ger sitt bästa. Att bli dörrmatta däremot vid konsensus upprepade tillfällen gör mej förbannad. Grunnar mycket på dessa frågor nu och är tacksam för din blogg, bra med andra synpunkter och erfarenheter än mina egna!

        • Jag tycker det är en mycket bra utgångspunkt att ge sitt bästa! Om man alltid ger sitt bästa (och då menar jag verkligen sitt bästa, vilket inte alls är detsamma som att bara göra det som förväntas) så kommer man att utvecklas, organisationen kommer att utvecklas och man kommer att belönas genom utökat ansvar, högre lön, nya uppdrag, andra jobb… 

          Jag är inte helt med vad gäller konsensus. Är det att beslutsgången ibland blir väldig seg och utdragen som du är kritisk till? 

          • Daniel

            Seg process när man har möjligheter på reell basis är en frustration……men också när processen inte blir reflekterande till att lösa problem i grunden utan man hamnar i syndabocks-dilemmat. Älskar när man kan få goda ordningar som fungerar väl både för firman och för kunderna. Det kanske handlar om fokus och tålamod men också att kunna få ett mandat att verka fullt ut. En god vän brukar säga ”principer är bra så länge man har råd med dem” och det går ju båda vägar. Dock, konsensus i min värld är att ta in en bred faktabas, styra upp hindren och låta alla fakta komma på bordet för bästa lösningen. Bara huvudfåran är rätt brukar det lösa sig. Tack för att jag fick ventilera tankarna, mycket uppskattat.  Fortsätter läsa dina inlägg, reflektera och fundera.

  • Heydrich

    Hela inmlägget är ett skämt och en dimridå.

    Det ni håller på med på Juiristjouren är att utnyttja unga nyexaminerade jurister och ni bedriver kampanjer och letar efter folk på internet och försöker tysta en öppen fri debatt. Juristjourens webb-kille Pontus Löf stoltserar med att ha lagt upp en falsk hemsida (www.sverigedemokraterna.de) om ett politiskt parti, som finns i Riksdagen.

    Detta är så hutlöst att allt annat i Juristjourens så kallade verksamhet helt bleknar i jämförelse.

    Juristjourens skitprat på bloggar, facebook, hemsidan mm är rent fyllesnack.

    Reinhardt Heydrich

    • Mitt engagemang mot Sverigedemokraterna är privat och jag har jag bedrivit det på min fritid innan jag började på Juristjouren. Jag tror inte att jag är ensam om att ha ett politiskt engagemang samtidigt som jag jobbar på en arbetsplats, eller vad tror du? 

      Just vid det tillfället jobbade jag på Socialstyrelsen, vilket anonyma kommentatorer kopplade ihop och ojade sig över. Det har alltid handlat om ett ideellt politiskt engagemang på fritiden som inte har med min dåvarande eller nuvarande arbetsgivare att göra. Jag överlämnade kampanjen till Expo innan jag började på Juristjouren.

      Har du idéer om hur vi kan utveckla Juristjouren är du välkommen att kontakta mig på pontus.lof@juristjouren.se. Vi kanske kan träffas för en fika?

    • Hörrni @pontuslof:disqus och @forsandree:disqus – Om jag var ni så skulle jag inte ha det minsta ångest över att ta bort Heydrichs kommentar. Den tillför ingenting och håller sig inte till ämnet över huvud taget.

      • Selena

        Nej Nikke! Alla skall kunna säga och framföra det de vill.

        • Lena Sandberg

          Bra sagt länge leve uppenheten på juristjouren, tänk om min arbetsgivare kunde vara lika tillåtande.

          • Jag vet inte så mycket om öppenheten hos den arbetsgivare vars epost du angivit för detta inlägg, men jag utgår å andra sidan från att inlägget inte heller är skrivet av den personen. Vet inte riktigt vad du tänkt dig uppnå med det… (Uppenhet med u har jag i och för sig aldrig stött på, så jag kanske missuppfattat ditt inlägg. Utgår från att du menar öppenhet med ö.)

          • Lena Sandberg

            Om du undrar något är du välkommen att skicka ett mail.

        • Alltid? Överallt? Är det OK om det kommer in en okänd maskerad människa i ditt fikarum och säger vad han vill när som helst?

          • Selena

            Ja, det är ok. Om han inte sger det så kan jag inte argumentera mot.

          • Jag har under 15 år på nätet aldrig tagit bort inlägg (med undantag för typ Cialis/Viagra-spam). Vid nåt tillfälle har jag redigerat – men då även stämt av det med personen ifråga. Jag gillar inte censur.
             
            Men en annan sak jag inte gillar är personangrepp och trakasserier. Ibland står de principerna mot varandra. Och när andra utsätts för påhopp som de känner sig sårade över så kommer jag inte tveka att ta bort. Handlar det däremot om mig personligen så är den gränsen betydligt längre bort (vet faktiskt inte riktigt vad som skulle krävas).
             
            En annan sak jag inte gillar är när man saboterar för andra. Och även det kan stå emot principen om att inte ta bort. Kommentaren från Heydrich har inget att göra med inlägget om att samarbete förutsätter handlingskraft. Och blir det alldeles för många såna kommentarer så kommer jag att gallra, för att inte minska värdet för läsarna. Även den gränsen har jag hittills aldrig nåt, men självklart finns den. 

          • Viola Lindback

            Tråkigt att höra. Trist, otroligt trist. Jag hoppas du tänker om.

          • Kan du utveckla det lite? Har du argument för att man ska få använda min blogg för att angripa varandra personligen med eller kasta skit på folk som inte själva är där?

          • Viola Lindback

            Öppenhet handlar inte bara om det man vill höra, men det har du säkert redan upplevt… 🙂

            Alla har rätt att säga sitt. Poängen är inte att personen hittar på ett namn och lägger kommentarer som inte hör till saken. Låt personen som skrivit det stå för den biten. Poängen är hur du bemöter det.

            Det är just det som jag tycker är trist och jag hoppas att du tänker om.

          • Tycker inte det är så enkelt som att låta personen som skrivit något stå för det – framförallt inte när det skrivs under någon annans namn (som ju rent krasst blir den som står för det). Och ett personangrepp är inte mer okej för att någon står för det. 

            Men jag förstår inte riktigt vad det är vi diskuterar. Jag har som sagt aldrig tagit bort kommentarer, men jag vore naiv om jag inte såg att det ändå finns en gräns då jag skulle göra det. Vad är det du tycker att jag ska tänka om, om? 

          • Viola Lindback

            Jag är helt säker på att du inte vill ha ett svar på den frågan mer än vad jag redan skrivit.
            Det är din blogg, du gör självklart precis som du vill.

          • Viola Lindback

            Att påpeka för oss läsare att ”det inte är Anna Svensson som skrivit detta” (bara för att dra ett exempel) ger nog inte den effekt som du tror att den gör. Det skapar ett intryck av att du måste kontrollera vem som sagt något, istället för varför den personen sagt som den gjort. Dessutom, varför har du inte hoppat på ”ABC” som inte har något namn alls? Varför inte bemöta den kritik som riktas till dig, företaget eller vad nu personen har synpunkter om? Ditt sätt att se öppenhet är inte vad jag anser är att vara öppen. Ditt signum öppenhet, i mina ögon,  är att vara öppen med restriktioner. Men jag kan ha fel, det kanske är den effekt du vill uppnå?

            Att Heydrich inte riktigt uppskattar er kan man tydligt se. Men Lena, som nu inte heter Lena, har ju inte sagt något som befogat ditt påhopp. Så jävla illa rent ut sagt. Och hur är det relevant vilken epostadress denna människa mailat från? Vi som läser Erik, vi kan inte se några epostadresser.

            Att korrigera, ta bort alternativt flytta kommentarer gör att man som läser, skriver och reflekterar över dina inlägg här på bloggen inte litar på att ens funderingar, synpunkter, kommentarer (eller vad det nu kan tänkas vara) förblir det man sagt/skrivit. Det kan ju komma att förändras eller helt raderas… Ett förslag skulle vara att helt ta bort kommentarsfunktionen eller sätta regler för vad som gäller för din blogg.

            För att dra ett exempel på detta. Er medlares originalkommentar har inte ”försvunnit” bara för att du (säkert i samförstånd med henne) rättat denna lite. Dessutom så att den helt plötsligt ser otroligt städad ut. Inte längre dryg – den förmedlar inte längre ett dumförklarande budskap.

            Snyggt, om det varit så att det faktiskt var det som blev sagt. Det här är inte bara otroligt oseriöst utan skapar, som jag ser det, en känsla av att återspegla en snygg fasad istället för att stå upp för sina snedsteg. Det ser plötsligt inte ut som pajkasting från båda parter längre. Du har förändrat helheten genom att korrigera ett inlägg, det inlägg som kommer från ”din” sida. Som sagt. Bara för att man inte längre kan se något betyder det inte att det inte finns eller har hänt. Om något så skulle jag säga att det gör mig upprörd varje gång jag ser den och tänker på det, för jag vet att det som står där inte är det som sagts.

            Gällande personangreppet mot Pontus. Pontus är den som bemött påhoppet korrekt och sakligt. Där råder det inga tvivel om vem som har koll på läget. Och skulle det nu vara så att Pontus mår otroligt dåligt över kommentaren om honom på bloggen tror jag inte att han skulle må bättre bara för att den inte längre finns där. För personen ifråga som skrivit det tycker fortfarande som han/hon gör. Du kunde istället tydligt klargjort var du står i det hela.

            Jag tycker att det är så enkelt som att låta personen ifråga stå för sitt. Att ansvara för vad andra tycker och tänker blir bara galet. Bemötandet av det hela är vad som gör det.  Dessutom med en oslagbar slagkraft om man gör det rätt. Vi läsare kan då lätt urskilja vem som är vettig och vem här på bloggen som kanske inte riktigt är det. Att man låter andra avgöra var och en för sig, det är öppenhet. Men att censurera är att åt andra bestämma vad som är relevant och riktigt. Och det Erik, det gillar jag inte. Vill inte heller påstå att det är att vara öppen.

            Det är vad jag hoppas att du tänker om, om.

          • Jag har inte ”hoppat på” ABC av den enkla anledningen att jag tillåter anonyma kommentarer. En konsekvens av att man kan vara anonym är att man också kan utge sig för att vara någon annan.  Det tillåter jag däremot inte. Och därför ”hoppar jag på” Anna Svensson. 

            I det här fallet handlar det om att någon använder namn på personer som jobbar hos en av våra konkurrenter. Samma person (gissar jag) ligger också bakom de trådar på till exempel Flashback där de två företagen ställs mot varann. Det har även kommit mejl från fejkade adresser på det ena företaget till det andra företaget och det ser ut som att syftet är att det ska uppstå någon form av konflikt mellan de två företagen och/eller personer på dem. Jag ser det som självklart att jag ska bemöta den som försöker med detta, så att personen vet att jag inte går på det och så att andra inte heller går på det. 

            Så, om jag ska göra just det du efterfrågar, det vill säga göra det möjligt för läsaren att avgöra vad som är vettigt, så måste jag påpeka att Anna Svensson är en annan person. Konkurrenten i det här fallet läser bloggen och när det verkar som att personer därifrån säger att de önskar att det var samma öppenhet hos dem som hos oss (se kommentar nedan), så blir det helt fel. Det måste jag påpeka. 

            I övrigt: Läsarna vill ha relevant innehåll. De ska också kunna kommentera. För att upprätthålla båda måste jag ha en balans. Om ett inlägg som handlar om samarbete får mängder kommentarer om något helt annat – så är det inget konstigt i att jag hänvisar de kommentarerna till ett annat inlägg. Då uppnår jag mer av de två sakerna jag vill: Relevant innehåll och möjligheten att kommentera (utan censur). 

      • Bra kommentar! Har funderat på det. Jag håller helt med om att det är utanför ämnet och dessutom väldigt osakligt. Håller också helt med om att det finns en gräns för vad som är okej att skriva.

        För mig går den gränsen bland annat där någon tar illa upp, som grupp eller som individ. Om till exempel Pontus som nämns i kommentaren inte vill ha sitt namn där så tar jag bort eller redigerar. Samma sak gäller om det börjar bli så mycket offtopic att sakfrågorna helt försvinner.

        Skulle gärna flytta kommentarer ibland, men det går vad jag vet inte att göra i Disqus?

    • Selena

      Heydrich, vilket häftigt namn 🙂 Det vore kul att träffa dig.

      Jag vet att du är frustrerad över något men frågan är bara vad det är för ngt samt om det finns någon lösning på det…Vad är det du stör dig mest på? Tycker du att någonting är orättvis? Eller är du en som kämpar för samhället?

      Gör du det för att straffa någo Gör du det av egoistiska skäl eller andra skäl?