Här är några vanliga utmaningar jag tycker man stöter på om och om igen när man jobbar med förändringsprojekt i stora organisationer. Har du fler exempel så lägg gärna till i kommentarsfältet!

Stuprör

Det finns starka avdelningar och enheter med bitvis egna agendor. Det är svårt att samarbeta utanför stuprören och de har en tendens att själva styra över vilka som vara delaktiga och inte.

Skyttegravar

Det här inget man talar öppet om men det är ändå nåt som alla känner till. Kan ofta grunda sig i en kamp om prestige eller resurser. Vanligast är det mellan stödavdelningar eller mellan en stödavdelning och resten av organisationen: Alla skyller på IT-avdelningen till exempel.

Arkiv

Stora organisationer har för det mesta också mycket historik och många ömma tår. Arkiven över allt man redan provat – och allt man bestämt sig för att inte prova – är stora och det finns mycket att ta hänsyn till. “Så har vi inte gjort förut”-tendensen är väldigt tongivande.

Förstudier

Stora organisationer producerar ofta enorma mängder dokument – ofta förstudier av olika slag. Vid ett tillfälle var jag med i en förstudie som hade som problembild att man tidigare gjort en förstudie. Nu skulle man alltså göra en förstudie för att titta på möjligheterna att inleda projektet i enlighet med slutsatserna i förstudien. Det blir lätt en oändlig regress.

Löpande band

Det finns ofta en tendens i den här typen av organisation att man gör samma sak om och om igen. Vad det beror på kan man förstås spekulera i men generellt har det att göra med att man inte lyckas genomföra det man sagt. Så man får helt enkelt säga det igen. Hur många årliga konferenser lyfter upp samma problem och utmaningar som man redan pratat om de senaste fem eller tio åren?

Stoppa huvudet i sanden

Stora organisationer är ofta regelstyrda. Det finns många regler och mycket man ska akta sig för att göra fel på. Konsekvens: Man stoppar huvudet i sanden. Syns jag inte så finns vi inte – och då kan jag ju i alla fall inte göra fel.

Skygglapparna på

Många är så upptagna av det de sysslar med för dagen att de glömmer lyfta blicken och se de stora perspektiven. I en förändring är det till exempel viktigare (eller i alla fall mycket lättare) att hålla fast i det jag gör här och nu än att se den större bilden av vart vi är på väg.

Inifrån-perspektiv

Man tar sig själv för given – både som organisation och som medarbetare. Man ser från sitt eget perspektiv, men har svårare att se från andras perspektiv. I expertdrivna organisationer blir detta ännu tydligare. Kunden och uppdragsgivaren/ägarna blir inte det viktigaste perspektivet.

Publicerat av Erik Fors-Andrée

Entreprenör, talare, utforskare, tänkare, upplevelse-junkie. Grundare gomonday.se. Boredom hurts my brain. Vill du prata mer? Du hittar mig på bland annat LinkedIn eller så kan du hitta en tid i min lunchkalender.