Det här är ett sånt där inlägg som man ska tänka till innan man skriver. Vill jag verkligen skriva det här? Ger det en bra bild av mig? Påverkar det min anställningsbarhet i framtiden?
But screw that.
För det är ändå sant: Jag tröttnar på saker väldigt fort.
Häromdagen
- …fick jag förfrågan om att jobba med ett företags synlighet på webben. Det kändes naturligt som att det var en blogg som var bästa plattformen att bygga upp. Men sen – bam, så var den där tanken där igen: Blogg? Det gjorde man väl för flera år sen? Det måste finnas nåt bättre nu. Blogga 2014, haha vad ”off”!
- …var det fredag. Jag märkte hur många människor på Twitter som fortfarande skriver #ffse på fredagar (det betyder follow friday och är ett sätt att rekommendera vilka personer man tycker att andra ska följa). Känslan hugger in direkt: Va? Håller ni fortfarande på med det? Gjorde man inte sånt för typ flera år sen? Har man gjort det för några år sen, så måste det ju nödvändigtvis vara ute nu. Eller?
- …åt jag på McDonald’s. Jag tog veckans nyhet. Man kan väl inte ta samma sak som funnits i flera år? Min enda trygghet är att jag alltid tar det som är nyheten.
- …fick jag ett nyhetsbrev från ett företag vars produkter jag köpt länge. Det slog mig att de sa samma sak nu som de gjorde för några år sen. Hur orkar man med sig själv när man säljer samma produkt utan förändring, år efter år? Jag menar, oavsett hur bra den är, så måste den förändras. Den kan till och med få bli lite sämre, bara det händer nåt.
- …träffade jag en person som jag jobbade med för åtta år sen. Kablam! Va, jobbar du där fortfarande?
Att tröttna på saker är en enorm styrka. Det driver mig att ständigt göra bättre ifrån mig. Att ständigt vara nyfiken. Ständigt upptäcka nya saker. Ständigt ifrågasätta mina egna – och andras – synsätt. Ständigt jaga. Ständigt vilja mer. Ständigt utmana det gamla.
Jag önskar att fler människor skulle tröttna på saker. Fortare.
Detta inlägg är #3 i utmaningen #blogg100, som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar.