GÄSTINLÄGG FRÅN FRAMFOT. I en färsk undersökning vi gjort visade det sig att en mycket vanlig utmaning för chefer är att ställa krav och att få medarbetare att ta eget ansvar.
Är det något du känner igen dig i? Att vara curlingchef innebär att förväxla omtanke med service. Att sopa banan och serva medarbetarna med lösningar så att de inte behöver tänka själva och ta eget ansvar.
Det är lätt hänt att ibland slinka in i rollen som den som sopar banan.
7 tips för att ställa krav och få personalen att ta mer ansvar
1. Inse att du har att göra med vuxna som du kan ställa krav på. Du kan inte förändra andras personligheter. Det du kan påverka är andras inställning och beteende. Nästa gång någon kommer med ett problem till dig, fråga hur de själv skulle vilja lösa det. få dem att ta ansvar över lösningen.
2. Acceptera inte flykt från ansvar. När det kommer väldigt mycket bortförklaringar som ligger utanför personens kontroll ställ frågan: ”Det kommer alltid vara saker som vi inte kan kontrollera. Jag vill veta vad du kan påverka?”
3. Strunta inte i viktiga konflikter. Om du hela tiden söker bibehålla harmoni och undvika konflikter, så är det just konflikter och dålig stämning du underblåser.
4. Låt människor växa genom att få göra misstag och se till att de också själva får ställa misstagen tillrätta. Poängen med att göra misstag är att lära sig av dem. Om någon annan löser problemet så blir det ingen lärpunkt (annat än att chefen fixar alla problem).
5. Se och uppmuntra de bra exemplen på ansvarstagande. Bejaka initiativ och ge andra möjligheten att testa sina egna idéer. Det du fokuserar på växer.
6. När du ställer krav, se till att du använder JAG-form och är tydlig med vad du uppfattar och vill.
7. Ta ditt eget ansvar ;) Om personalen vant sig vid att de inte behöver – eller förväntas – ta eget ansvar så har ni en resa att göra. Det kommer inte gå på en dag. Därför är det viktigt att du förstår att det tar tid att ändra på och att du tar ditt ansvar för att det ska ske.
13 svar
8. Sluta vara ett kontrollfreak. Dina medarbetare vill göra ett bra jobb. Om du vill kontrollera, vill de bli kontrollerade.
9. Ditt sätt att handha arbetsuppgiften är effektiv för dig, inte nödvändigtvis det som är effektivt för andra. Vägen för att uppnå målet ser olika ut för alla.
10. Alla vet sin sanning. Ditt jobb är inte att påpeka fel eller brister, ditt jobb är att leverera verktyg till andra att utvecklas och förbättras för att uppnå utsatta mål.
Underbart Viola!
För att ta ansvar måste man få ansvar.
Exakt.
Men tror verkligen på att förmedla även delaktigheten. Att alla är lika viktiga i ett företag. Helheten är det som gör något framgångsrikt, därtill hör även ”den svaga länken” som i själva verket är den mest intressanta biten. Där hittar man vad som måste förbättras, förändras eller stärkas.
Instämmer, det är när medarbetaren är delaktig som får företaget att lyfta. Tänk så lite det krävs för att vi ska göra det lilla extra – feedback, uppmuntran och att se varje medarbetare gör underverk.Har märkt att det är många som är oerhört rädda för att gör fel – det viktigaste är ju som sägs här ovan att lära sig av misstagen och rätta till dem.
Jag tycker att första punkten också är viktig att tänka på. Ansvarstagande måste förknippas med krav.
Jag tror att många ledare upplever det som svårt att ställa krav. Det finns ett stort tryck att som ledare skapa en öppen arbetsmiljö/kultur och det verkar som att det ofta förknippas med att man inte kan ställa ”för hårda krav”. Med risken att kraven ska uppfattas som för hårda och att det ska skada kulturen på företaget, ställer man istället för lite krav.
Men krav behövs för att utveckla ansvarstagande. Jag har noterat några gånger hos oss att medarbetare bett om ”tydligare och högre krav”.
Jag är inte ett stort fan av krav. Då skulle jag i så fall tillhöra kategori curlingchef. Jag är nog mycket men känner mig inte som curlingchef, trots att jag inte ställer krav. Ordet krav känns för mig negativt och negativitet gillar jag inte.
Jag har förväntningar, sätter mål, riktlinjer och använder mig stenhårt av positiv uppmärksamhet och feedback. Jag gillar fritt tänkande och uppmuntrar till att aktivt söka sig den information man behöver själv, från dag ett. Delar med mig av det ”jag vet” så att alla känner sig delaktiga och vet vad som händer, även om det inte är deras jobb eller område. Jag tillhandahåller alla tänkbara verktyg i form av samtalsteknink till kryphål för hur man kan lösa det omöjliga när något gått riktigt snett.
Har helt strukigt allt vad statistik kan tänkas heta, samtalsstider, antal behandlande ärenden mm. Den finns ju givetvis annars skulle det bli svårt att veta vad som behövs, men den når inte mina medarbetare. Jag vill att ”Agda 80år” ska få den tiden hon behöver, hinna prata lite väder och vind och känna att just hon har blivit hörd, och fått exakt den hjälp hon behövde när hon lägger på. Jag vill dessutom att den som pratar med ”Agda 80år” inte ska känna sig stressad över att just hon eller han fick det samtalet.
Men att ta ansvar i mina ögon är att stå för sitt jobb och det man gör, även om det går fel. Vad som blivit fel, eller vem som gjort fel, det är inte relevant. Utan hur vi kan lösa det och göra det rätt.
Mycket intressant diskussion. Som författare av de sju punkterna kan jag tillägga att det sällan finns en enkel sanning som gäller i alla lägen.
Så dina punkter 8 – 10, Viola, delar jag fullständigt. Kopplat till de sju punkterna jag skrivit skulle jag vilja lägga till att ställa krav är ett verktyg för att hjälpa andra se det de inte gärna vill se eller ta ansvar över.
Min uppfattning är att kontrollbehov och curling i ofta går hand i hand. Att ta ansvar över medarbetare som om de vore barn. Ibland för att det är lätt att kliva in i ”föräldrarollen” och lösa allt åt andra. Ibland för att medarbetaren helt enkelt vill ha en enkel lösning och kommunicerar ”som ett barn”. I föräldrarollen kommer då också ”har du tänkt på ditt och datt?” som ett brev på posten, istället för att släppa taget. Det här gäller inte bara i rollen som chef, utan går att hitta i alla typer av relationer där något blivit lite snett.
Just dessa sju punkter som jag skrivit riktar sig till den som kanske har lite mer besvär än genomsnittet med personer som duckar det egna ansvaret – eller som har problem med att vara tydlig kring ansvar.
Krav ÄR ett hårt ord men jag tycker det går att använda . Precis som en anställd ska kunna ställa krav på sin arbetsgivare annars tar de sina fina talanger någon annanstans. Vad är krav? Ofta finns de där enbart som outtalade förväntningar. Varför då inte se till att göra dem uttalade.
Ditt exempel Viola med att stryka statistiken är mycket bra för att belysa en viktig poäng. Svarstider, antal ärenden etc är ju kanske inget mål i sig utan en väg mot ett tänkt, större mål.
Målet (hos er på enheten i varje fall) är att Agda 80 år ska känna sig lyssnad på eller att alla som kontaktar er ska få ett värdigt bemötande? Därför tycker jag det är klokt att inte mäta och jaga just dessa siffror. Att separera VAD från HUR.
Tillbaka till krav & curling. Det behöver inte enbart handla om mål. Det kan handla om vad som är ett acceptabelt beteende och en god kommunikation . Det kan också handla om att ställa krav på en martyr att ta ansvar över sin egen situation. Inte genom att dalta och tycka synd om dem, på samma sätt som de är vana att bli behandlade, insvepta i en offerkofta. Utan att ställa dem inför valet att bli kvar där de är eller att växa. Det är ett krav som går att ställa tycker jag. Sen kan det självklart behövas hjälp, stöd, verktyg, positiv feedback etc för att komma därifrån men valet – och ansvaret – är deras.
Var och en har ett eget ansvar över sig själv, sitt agerande, sina tankar och känslor.
Erik, jag gillar dig redan! :-)
Har nog inte hört någon som sålt in ”krav” så pass bra, på länge!
Är som person inte särskilt känd för att syssla med ”lull lull”. Jag gillar ditt tänk, att få alla att utvecklas. Men precis som du avslutar med, var och en har ett eget ansvar över sig själv och alla människor har inte samma ”mål” med livet. Och även här är mångfald viktigt annars skulle inte samhället gå runt.
Tack för ett mycket bra inlägg!
Bra inlägg, tack.
Ansvar är grunden för lärande. Den som inte tar ansvar för motgång får heller inte ansvar för framgång.
Bra skrivet! Av egen erfarenhet vill jag tillägga att jag tycker det är annorlunda när det gäller olika yrkesroller. Min största erfarenhet har jag av att jobba med säljare och det är många ggr lite vanskligt. Självinsikten är många gånger lite vacklande och många upplever sig själva som företagets stjärnor.
Har under mina 10 år testat många olika sätt och kommit fram till att TYDLIGHET fungerar bäst för mig. Att vara tydlig med mål, förväntningar, krav etc. Säljare är ofta experter på att kommunicera, parera och har nästan alltid svar på tal. Siffrorna brukar dock tala sitt tydliga språk vilket gör att jag ofta backar tillbaka till vad som faktiskt levererats. Det är alltid lätt att argumentera när du har siffror som underbygger ditt resonemang.
//Stefan
Punkt 3 känns mycket relevant. Jag och många med mig (tror jag) försöker att undvika konflikter för att det är jobbigt. Min erfarenhet är dock, att de gånger jag tagit en konflikt så mår jag mycket bättre efteråt. Jag kan bocka av och gå vidare. Risken är mycket stor annars, att detta ligger och gnager och tar massvis med energi från produktivt arbete. Våga ta konflikten, det är inte så farligt.
Blir nyfiken på vilka ledarskapsutbildningar du har gått – som sagt – mycket välformulerad klokskap i din blogg! /www.andebark.se
Utvecklande ledarskap, Försvarshögskolan. Marknadskommunikation, Berghs. Ledarerfarenhet, Livets hårda skola. Och så ett gäng projektledar-utbildningar. ;)