personligt-ansvarstagande
John G. Miller

Jag tycker att personligt ansvarstagande är den absolut viktigaste personliga egenskapen i alla sammanhang: Jobbet, familjen, fritiden. Genom personligt ansvarstagande gör man bättre ifrån sig, trivs bättre med sig själv, uppskattas mer av andra. Dessutom är personligt ansvarstagande också grunden för att kunna förbättra andra egenskaper och förmågor. 

Vem gjorde det? Varför händer det mig? När ska de lära sig att göra rätt? Det är den typen av frågor vi ställer oss när vi tycker att något inte fungerar bra. Den amerikanske författaren och föreläsaren John G. Miller som är expert på personligt ansvarstagande, menar att den här typen av frågor är vårt sätt att fly från ansvar. Vi ställer frågor som är framåtskjutande, klandrande eller som gör oss till offer.

Träna personligt ansvarstagande

Men personligt ansvarstagande går att lära sig. Millers koncept är enkelt och går ut på att lära sig att ställa frågor på ett annat sätt. Vill du bli bättre på personligt ansvarstagande, så ställ frågor enligt dessa tre kriterier:

  1. En bra fråga börjar med vad eller hur, inte med varför, när eller vem. Varför innebär ett offertänkande: Varför händer detta mig!? När är framåtskjutande: När ska vi få bättre verktyg!? Vem är klandrande: Vem gjorde det här!? Vad och hur är däremot inriktade på handling.
  2. En bra fråga innehåller jag, inte de, vi eller du. De, vi och du skjuter över ansvar på andra och gör att vi själva backar. Jag lägger ansvaret på den enda person som kan påverka min situation: Jag själv.
  3. En bra fråga fokuserar på handling. Handling är motsatsen till klander, framåtskjutande och offertänkande. Använd aktiva verb: Göra, Lära, Förbättra, Ändra, Skriv, Spring!

Exempel på frågor som leder till personligt ansvarstagande

  • Vad kan jag göra?
  • Hur kan jag bidra?
  • Hur kan jag säga detta på ett annat sätt?
  • Hur kan jag undvika att göra detta igen?
  • Vad kan jag lära mig av det här?
  • Vad kan jag göra bättre?

Två myter om ansvarstagande

Myt 1: Trots att det ibland hävdas så, är ansvarstagande aldrig en gruppföreteelse: Individer gömmer sig gärna bakom gruppen men varje ”jag” i gruppen är ansvarig för sig själv. I det ansvaret ligger också att var och en gör sitt för att få gruppen att fungera och agerar enligt gruppens gemensamt fattade beslut.

Myt 2: Det kan i och för sig vara en poäng med att se problem som möjligheter eller utmaningar, men ansvarstagande kräver att man erkänner problem: Acceptera att det är problem och gör något åt det!

  • Pingback: Att ge och att ta ansvar – Ansvarsbägaren | VD-BLOGG()

  • Lasse

    Tack för ett mycket bra inlägg! 
    Det inte många tror är att ett ökat personligt ansvarstagande samtidigt för med sig en ökad mental frihet. /Lasse

    • Verkligen. Kan man bara få den som inte tar så mycket personligt ansvar att PROVA göra det så kan de få mersmak! 

  • Karin

    Tack för ett bra och inspirerande inlägg (och blogg)

    • Kul att du hittat hit! Berätta gärna om du får användning av inlägget och hur det i så fall går! Tack! 

  • Pingback: Personligt ansvarstagande | mot bättre hälsa()